Märtagretas livsblogg

Jag älskar att åka till staden, men hade jag inte detta, hemmet här på landet, koskiten, hökörningen, muuuuuuuuuuuuuuuuuu och kukeliku i öronen, skullle jag bli galen. Det är min miljö i livet. Vardagen är den stora delen i livet, den man lever i mest. Därför måste man försöka göra det bästa av den. Mår man bäst i staden, men älskar landet, ja, skaffa lantställe, eller en favoritplats att bara ha picnic på. Är man själslig lantis, åk till stan och ha picnic, gå på café, men lev där du kan andas, i själen.

Denna sida kan lukta koskit och damma av höstöv, (damm från hö). Du kanske måste ta allergimedicin innan du hälsar på här, för här ska jag peppra er med dynga, kossor och höns. Välkomna!

Här kommer lite mera av tvillingarna som föddes på Långfredagen 2008.

En promenad på gården i sällskap av katten Curre, med tilläggsnamnet Shitstain, då han var kass i magen förra påsken när han flyttade in och sa; ”mors, nu är jag hemma!”

Lilla Minnie föddes som den hittills minsta kalven här på gården. Efter några dagars nappning fick guben hennes mor att dia själv och idag, en vecka senare är hon som vilken kalv som helst, fast mindre.

Hönsen som inte värper längre men som är så fina så jag inte kan göra mig av med dem. Ägg vill jag ha, så det blir väl till att byta ut dem snart nog är jag rädd, fast en sommar till får de ståta med sin prakt. Då brukar också de mest fantastiska grönturkosa ägg ploppa ur dem i några veckor.

Curre försöker övertala mig att gå in, han vill hellre ligga i solen i nån av våra breda fönsternischer. Huset har cirka 70 tjocka stenväggar, lite synd att jag inte är duktig med inomhusblomster, när det finns så mycket plats för dem.