Seeeeeeeeeeg dag, mycket seg! Jag är hiskeligt trött, men försöker få dagen att gå så smärtfritt som möjligt.

Låg en stund på golvet vid sexsnåret i morse framför teven med Tittilila, i hopp om att hon skulle glömma sin mamma så hon fick sova lite till…det gick inte så bra. Vid halv tio ringde yngste sonen, med allt för mycket basröst och ville bli hämtad i Fårösund. Där var det marknad igår och dans på kvällen. Så vi kom väl iväg dit en timme senare och jag passade på att handla lite, en kasse, för femhundra spänn ungefär! Hur går det till?

Väl hemma så var Tittilila pigg och glad igen, tuppluren i bilen var kort men verkningsfull tydligen. Så vi gav oss ut med skottkärra och gick bortöver mot ”torpet” för att leta vackra stenar till min ”nya” trädgård och döm om min förvåning när jag hittade en stor sten med stora och lite mindre granater i. Klara, genomskinliga röda! Helt klart granater! Det var kul, hobbygeolog som jag så är jag alltid på jakt efter ”roliga” stenar. Jag har en hel del udda exemplar.

Det blev bara ett varv med skottkärra och sten, jag är ju inte riktigt så stark som jag är van vid att vara. Vi tog istället vanliga barnvagnen och gick till farmor, där pappa var och åt lunch. Farmor var inte speciellt pigg och tyckte nog mest det var jobbigt med besök så efter en intensiv kvart gick vi vidare och pappa åkte ut på åkern. Vi gick mot stenugnsbageriet, men jag hade mera tänkt mig lammbonden i backen för att titta på deras hästar, men lilla madamen, som INTE kommer bli nån mes inte, proppsade på en sväng till nämnda bageri. Surrealistiskt, det är vad det är, ”kom Beata, kom och se vad mamma har köpt, titta, de har ett riktigt bageri här, så långt ute på landet” delgav en mamma sin cirka femåriga dotter. ”Joru, kan man tänka sig” tänkte jag. Det är rena Stureplan där uppe nu, vanvettigt mycket folk. Tre gånger ställde jag mig i kön, men lilla Tittilila gick i stenringen och det kändes inte bra att lämna henne utan uppsikt i folkhavet, hon kan ju bli rädd. Till slut ville hon ändå gå in och då köpte vi bara en glass, för den nätta summan av 32 spänn! Ekologisk glass, det enda som finns där.

Efter en timme blev hon törstig och tack och lov gick hon med på att gå hem och dricka vatten, men först köpte jag några kilo Dinkelmjöl genom ett fönster till bageriet. Dinkelmjöl säljs oftast på enkilospåsar, helt löjligt, så nu fick jag köpa tre kilo direkt.

Det är väldigt duktiga människor som driver det där Stenugnsbageriet, men, det har nog blivit lite väl stort. Många är de tidningar som skrivit om stället och det är ju rent otroligt så mycket folk som letar sig dit. Men det är trevligt också, att sitta där och glo på ”utsocknes folk”.

Jo, jag är från Jämtland, skriver hjälpligt lite gotländska, förstår den väldigt bra och tycker om att läsa på ”språket” men det är guben som pratar Gotländska, inte jag. Håller dock med att det är verkligen vackert, det låter så mjukt på något sätt. Ville bara tala om det för er som tror att jag också kan, det låter rätt kul när jag försöker, men visst har jag melodin numera. Men jag är från Norrland ja…….., jo……precis som Berben, bland andra

Nej, nu ska jag fixa en vegetarisk middag av quornbiffar och grönsaker. Det är mumma det

Kan meddela att Thomas Bodström ämnar grilla ikväll, och att han troligen inte blir kvar så länge på Fårö denna gång, då grillkolspåsen var väldigt liten. Eller så har han det litet och trångt i pörtet på Fårö och kan inte lagra en större kolpåse än minsta möjliga. Han är för övrigt rätt snygg också, karlfan…

Blev sugen på glass och nödgades på grund av mina förfinade smaklökar åka till Bungehallen i Fårösund. Det gör man inte på sommaren, det är inte kul! Fy fasen vilken lantis jag är!!!

Dagen har varit bra, om än grå. Det blev mycket mera jobb än jag hade förberett mig på, tre ”Tidigare liv”, en Tarotläggning och en Healing också. Men det flöt bra och jag tror mina kunder kände sig nöjda.

Nu äter stumpan lite mera mat, även om hon inte verkar sova bättre med mat i magen så ska man ju äta för att ha byggstenar till kroppen. Själv har jag ätit enligt Paul McKennas råd, lägger ifrån mig besticken mellan varje tugga, och jisses vad mycket mindre mat man behöver när man äter medvetet. Om inte annat har jag lärt mig något nytt och bra om mig själv. Det svåra är att man lägger på tallriken som förut, och det är svårt att slänga mat, så nu står halvätna tallrikar i kylen.

I morgon kommer en kund som ska få en kanalisering av sin släkting. Kunden är 93 och har velat komma till mig länge Det ska bli roligt att träffa henne, känner nästan alla hennes släktingar, hon är urmodern i en fantastisk släkt av goda, fina människor.

Jag har sagt det förr, jag har ett fantastiskt arbete, som leder underbara människor i min väg.

Min väninna är fortfarande på sjukhuset, jag väntar på besked från hennes dotter. Hon är ännu en av alla dessa som behöver vila. Varför måste vi bli sjuka innan vi börjar bry oss om oss själva?

Apropå kändisar så är Ann här också nu, ni vet hon som gjorde Söderlund och Bie, och som är med i det där matlagningsprogrammet som gått nu i vår på ettan. Hon försökte få ner sin yngste i vagnen här borta vid bageriet. Jag bor ju i en ”innesocken”, om ni inte visste det. Så det är inte bara inbillning att jag bor i paradiset.

Nog med kändisskvaller, ha en skön kväll allesammans.

Fasen också, det här med återhållsamhet, det är bra tråkigt det. Låten ”Lördag hela veckan …” har ljudit som ett mantra i huvudet sen jag gick med på den där viktsajten i lördags. Jag hade bestämt mig tidigare, att på midsommardagen är det dags. Då kör jag i allafall tre veckors ”ordning-och-reda”. Inget vin, ingen ost, ingen glass. Igår tog jag en matsked ostsås på broccolin, det låg ju där och ”skräpade” i botten av kastrullen när övriga familjens lasange skulle in i ugnen. Jag åt, inte en, utan två glassar! Fy fasen, jag är hopplös! Nej, det blir ingen lill-lördag för mig, här ska fanimej skötas och levas rätt, på lördag ska jag ta ett glas vin, ingen mera glass. Jag leker Anna Skipper med mig själv nu, men det är rätt kul, jag lider inte så mycket som det kan verka. Jag har rätt kul åt mina svagheter, betraktar mig själv och inser att jag ska inte skaka på huvudet åt nån annan som verkar svagsint, jag är ju expert själv

Dagen började med sol, sådär i halvsjusnåret. Då fick pappa ta över en stund och jag somnade om så hårt så jag missat ett telefonsamtal. En av mina tanter hade ringt och meddelat att hon fått byta rum idag. Det bör ju därmed innebära att hon inte får åka hem som hon trodde. Vi ska in och hälsa på dem idag med, jag och min privatchaufför

Nu är det grått och jag är glad för det. Vi fick ljuvliga dryga 20 mm igår, men det är inte tillräckligt i långa loppet, får vi det dubbla så klarar vi oss rätt länge sen, eller det tredubbla…

Kommer ni ihåg tälten jag köpte till min dotter häromdagen? Gissa om min hund är förtjust, hon sover i kupoltältet hela tiden. Vi lade in dotras sovsäck där och det blev ju succé för vofsingen. Så nu har Silje fått en hundkoja. Katten är speciellt förtjust i tunneln. Tittilila är så glad över att hennes ”kompisar” vill leka i hennes tält.

Nu ska jag försöka hitta passande kläder, det känns som om jag eventuellt kommer shoppa nåt idag, jag har dåligt med kläder, men märkligt nog full garderob!

På söndag är det Kanadas nationaldag, då blir det fest! Baseboll och grillning hos grannar där hustrun är kanadensiska.

Nu ska jag träna innan frukost! Några magdödare innan jag fyller den

Liten titt på blåa mosaikbordet som dök upp under vindsstädningen i december. Tänk att denna fina skiva bara stått där, och gömt sig i de tio åren jag bott här i huset! Ställningarna under bordsskivan och bänken är billiga Rustafynd, men det blev fint och här kommer vi sitta gott om kvällarna. Det är nämligen kvällssolen som kikar in på vår farstukvist.

Tittilila är lite snorig idag, men vid bättre humör än igår. Jag har hunnit vara och handla, sen gått en mil och hängt tvätt. Tvätten ska jag nog raska mig ut och hämta in, det är nåt på gång, nåt blött kanske från skyn??? Det ser nu riktigt hoppfullt ut och jag har hört att det regnar på Agapanthus redan. Jag säger bara ”JIPPIE!” Vad vi behöver ett rejält regn. Hörde dock på radion att familjen Myra i Wales kanske fått för mycket av det goda regnet, där har man varit tvungen att evakuera och människor har till och med förolyckats på grund av regnet. Tänk så olika det kan vara! Var är herr lagom, som nån frågade på Tant Taggs blogg, vem går och håller på honom egentligen?

Det går bra med mina intentioner att gå ner i vikt, jag har till och med unnat mig en liten glass, noga bokförd sådan, men ändå. Jag räknar varje kalori nu, jävligt tråkigt, och knappast nåt jag klarar i längden. Jag behöver bara komma igång, känna att det går åt rätt håll, sen får sunda förnuftet råda. Det är trots allt lite nyttigt att fundera över vad jag äter, idag till lunch gjorde jag Tacofärs, och ett bröd till tacoinnehållet var över halva måltiden! Man tror att det är väl inget, men se det var inte lite det! Det blir broccoli till middag, och fisk.

Såg några huggormar när jag var ute och motionerade, det gäller att se efter var man sätter sina bara ben nu. Att bli huggormsbiten vill jag inte bli igen, det gör förbannat ont. Men, som jag sagt innan, jag älskar ormar!

Pratade med en kund när jag var ute och gick, en som har riktigt stora problem på det andliga planet. Jag ska berätta mera sen på Mediala bloggen, men … man ska inte leka med energier, det kan bli väldigt, väldigt illa om man dessutom råkar vara en öppen person. Jag hoppas jag kommer kunna hjälpa denna person, men lova, det vågar jag inte.  Jag lovar berätta, på mediala bloggen, det kräver dock att min lilla prinsessa sover, hon är lite mycket nu. Jag kan iallafall avslöja att problemet gäller en form av besatthet, läskiga saker.

Nåja, tvätten ska inte behöva sköljas igen så jag får ta mig ut och ta in den.

Ha det gott kära ni!

av situationen, får man ändå göra. Jag kan börja med att meddela att jag inte vet hur det är med sonen, han är inte social, verbal idag heller, och jag förstår, men … ja, ni vet, det är tungt i huset.

Så jag och dotra tog en redig cykeltur, vi har ju en jättefin cykelkärra som jag kopplar på min mountainbike. Sen kan vi dra både till skogs och längs vägarna, helst då små vägar. Man börjar ana turistströmmen även här ute nu, men än så länge känns det inte som om det är så mycket folk på vår sommarö.

Hur som helst, vi cyklade till affären, handlade fil till pappa, och så åt Tittilila en glass, (jag har tagit avstånd från min glassdiet, det gick åt fanders med vågen!) sen cyklade vi en annan, lite längre, (tyngre) väg hem. På väg till affären stannade vi hos min kompis Gunilla, och där var barnbarnet Tora, och tjejerna, (Tora är fyra, min stumpa fyller två) lekte jättebra ett tag, men sen blev det pip i båda ändarna så vi drog vidare. Det är ju lite väl att cykla till affären, inte helt ”nästgårds” om man säger så. Men solen sken, dock hängde ett åskmoln i närheten, och jag hörde hånfulla mullranden, ”hohahaha”… nej, Filuran, här har inte regnat på länge, vi har ännu ett nödår på gång. Det innebär nu att vi får slå och göra ensilage av vår säd, som egentligen skulle ströskas i höst och bli foder till djuren på det sättet. Kor lever ju inte av hö allenast. De behöver både hö, (ni vet, torrt gräs) och ensilage, (surt gräs, som man lagrar i silo eller i stora vita balar) och kläm, (som är som havregryn, klämd säd av råg, rågvete, vete och korn, iaf hos oss). Det är andra året nu som andra och tredje skörd ser ut att torka bort. Dessutom är grundvattnet så lågt nu på ön så snart får vi knappt tvätta oss. Vi har egen brunn, här har aldrig vattnet tagit slut, men man vet ju inte…

Jo, det var det där med glassen. Jag har registrerat mig på Livskraft och nu ska kilon bort, så är det bara. Förra året gick jag ner 19 kilo, och hade 15 kvar till lagom vikt för en liten människa som undertecknad. Men sen den senaste månaderna, har jag börjat gå upp igen. Trots alla milen jag går, gymträning och aktivt småbarnsliv. Jag är visserligen i väldans bra form, har väldigt bra kondis och okej styrka, men jag är rund, för rund för att må bra i det. Jag har bra självförtroende, jag vet att, trots att jag är rund, så ser jag bra ut, pigg och frisk, men vikten handlar inte så mycket om självförtroendet som hälsa. Jag ska ju vara småbarnsmamma några år till, sen är det dags för tonår och så vidare. Jag är 43 nu, så om jag ska hänga med, kunna vara en pigg och aktiv mamma till min dotter, då gäller det att göra något åt övervikten också. Nu är det visserligen mindre farligt att vara rund och aktiv än smal och inaktiv.

Nåja, jag började med 5-10 minuters magträning varannan morgon för två veckor sen, men ändrade inte kosten förrän igår, (haha, det lät ju bra!) men hur som, jag har minskat midjemåttet med sex centimeter på två veckor, och gått ner 2 kilo. Så nu känns det som jag är igång, även om min väg är lång. Får ta det i etapper. Om jag var ”kvinnorund” och i den kondition jag är idag, så kanske jag inte brytt mig så mycket, men … som Gunilla sa, det är magen som är problemet. Jag har muskulösa ben och armar, inget fett där inte, allt sitter runt lilla midjan, ja, som knappt finns då. Det innebär att jag har den manliga, farliga fetman och allt för många i min släkt har diabetes, haft hjärtproblem/blodtrycksproblem för att jag ska kunna ignorera det. För min och mina barns skull så kör jag nu tills jag är ”utom fara”, dvs har mindre midjemått och mindre procent kroppsfett. Jag vet att jag kan om jag skärper till mig, och jag är glad över att jag är så inne i tränandet, det är ju roligt. Men jag behöver fokusera gourmetsmarrandet till en dag i veckan, så jag ska inte späka mig, bara sluta ha lördag hela veckan.

Idag är det varmt, vi har nu gått in för att varva ner inomhus innan det är dags att sova för natten för lilla Tittilila. Ute är det fortfarande soligt och ”fint” (inom citationstecken, vi vill ju ha REGN!) det är skönt ändå att komma in. Än är kalkstenshuset behagligt, men värmen gör det nästan plågsamt varmt, till slut även i stenhusen.

Ha det gott alla!

Ni har väl förstått vid det här laget att jag är en ”allt-eller-inget-människa”. Antingen ligger jag platt och ser på tecknat mest hela dagarna, (fast det var ett tag sen nu), eller så far jag som ett tort skinn och hinner allt. Det gjorde jag idag, hann allt, som jag iallafall ville. Plockade kaip, som för övrigt är en gotländsk minipurjolökvariant som växer vilt här, tror inte den finns nån annanstans. En rejäl kasse till, och det blir mera vad det lider, väntar på att det ska bli lite ljusare i grannens häck också. Sen satt jag och fikade nån timme med min granne i trädgården och blev rejält frusen, för även om solen strålat hela dagen så har det varit kalla vindar. Det blev sålunda ingen större lust till att ligga och rensa klart i rabarberlandet. Jag satte mig i bilen, (sen jag ”ringt in” snorungen Maria, som kom med min/sin dotter) och drog till Visby på Ica Maxis premiäröppning. Så jag hann få en ros, en minitub spensalva, (helosan), ett paket servetter med pingstliljor och påskliljor, en tidning, alldeles gratis så här första dagen. Och så köpte jag exceptionellt billigt kokkaffe, 4 paket, Löfbergs lila, två diskborstar för 15 spänn, (för att Tittilila ville ha dem.) och lite grönt skönt till salladen ikväll. Det var inte nån storhandel precis, och i kassakön fick jag som vanligt den där obeskrivligt stora lusten att överge kundvagnen och bara gåååååå, alternativt lägga mig på golvet och skrika. Jag har en gång varit på Rustas öppnande i Östersund, Öb i Visby, och nu det här, det är lika vidrigt varje gång, när ska jag lära mig det, eller… komma ihåg det? Är jag oförbätterlig, eller är det som ”snorungen Maria” brukar säga, ”vi är naturligt blonda Märtagreta, det är bara att inse”. Men va fasen, jag är mera råttblond…?

Nåja, plåster på såren blev glassbaren i hamnen, där alla konstiga sommargotlänningar (som ska öppna diverse inneplejs i stan över sommaren) kan stirras på under inmundigande av några av de, enligt reklamen, 100 smakerna på glass som finns i sortimentet. Det kan jag och min dotter nog ägna hela sommaren till, skeda i oss glass och stirra på brudar som försöker bemästra kullerstenarna i två decimeter höga klackar, grabbar som är så tuffa så de ser ut att sova när de går och därför snubblar på stenlammen som pryder staden överallt. Det är kul att sitta där, och då äter min dotter nog vad som helst, hon äter i trans, glor och äter. Vi kallar turister för badisar, det är så roligt när de börjar märkas på stan, nu är det mest pensionärsresor, men för all del, de är sevärda de också. Man kan säga att jag och min dotter har ett genuint människointresse, otömligt!

Ha det gött och möjligen Gnatt också!