Efter tre dagars intag av antibiotika mot ”lätt pip i bröstet” börjar jag känna mig piggare och av-och-på-nästäppa är det enda som nu kan sägas vara tecken på ohälsa.

Både igår och idag har jag tagit mig en liten halvsnabb promenad, idag med hantlar, små, i händerna. Jag längtar som en tok efter gymmet, efter träningen, efter tränaren och alla tränande! Efter lite överläggning dock, med mig själv och sen med maken, så har jag nu, nästan, bestämt mig för att vänta. Är jag inte klok så säg!?

Tittilila har sovit gott i natt, efter flera oroliga nätter. Det har givit mig möjligheten att sova gott också och drömma … ja, ”sött” vet jag inte… men en härlig dröm var det! En sån där jag stoppar in i hjärtat och ler åt i framtiden.

Jag känner mig glad över att ha veckan fulltecknad med jobb, för denna höst har gått hårt åt ekonomin. Jag meddelar, här och nu, att jag ska vara frisk resten av året och även nästa år. Inga löjliga influensor, skador eller annat ska hålla mig från arbete. Ett arbete som jag dessutom älskar! Idag mjukstartar jag med en kund, sen kör jag två om dagen för att efter en ledig lördag ha sex kunder på söndag! Äntligen måndag! Ny vecka, ny hälsa!