Posted by: Märtagreta | september 11, 2009

Tog en promenad!

Det gjorde jag, i eftermiddag, för att samla kraft till ett besök på boden i Lärbro och sen hämtning på dagis. Solen sken, kossorna betade, halmbalarna låg gyllengula i travar bakom lagårn.
Jag gick vår privata väg, där alla kör, utan att fundera över att vägen är privat. Den går in mellan åkrarna, kantade av stora, mogna slånbär och salmbär. Naturen har inte ännu börjat skifta i höstskrud, men ändå känns det att den är i annalkande.
Korna gick på åkern med skatten och betade, än går årskalvarna med sina mammor, bara förstfödde tjuren är uppbunden i lagårn nu. Det är så fridfullt att se kor beta. Jag brukar gå fort, men nu kan jag inte det. När jag accepterat ser jag så lycklig jag är. Naturen, husen, bäcken, djuren… jag bor i paradiset!
När åkrarna övergår i skog känns vägen smalare, tallarna tronar raka, stolta utmed grusvägen. Jag känner människor som är rädda för naturen, som inte kan slappna av om inte betongen ligger inpå dem och bilmotorer ljuder omkring dem. Ju djupare skogar, desto bättre mår jag.
En kort promenad blev det, knappa tre kilometer. Men jag fick upp värmen någorlunda. Höstsolen och de ljumma brittsommarvindarna var ljuvliga. Väl hemma igen tog jag ett kort vid grinden mot mitt hus. Herre gud så fint jag bor! Så vackert allt är och så lyckligt lottad jag är!huset
Sen åkte jag och handlade lite tårtdekorationer och annat, till Tittililas kalas i morgon, i morgon är hon fyra år och fem dagar! Stora lilla damen jublade när jag kom och hämtade henne på dagis, men hejdade sig precis när hon nådde mig, kramade försiktigt, försiktigt.
Väl hemma var hon rastlös, ville ordna, ville fixa! ”Mamma, jag vill hjälpa dig med något!” sa hon och vi gjorde i ordning elva godispåsar till kalasgästerna i morgon. ”Åh kära nån, så många jag har bjudit” utbrast hon, min lilla lillgamla gumma…
Hon är ljuvlig, jag är så lyckligt lottad, älskar mina barn så mycket och att åter vara småbarnsmamma må vara en utmaning, men oj så underbart, om jag tillåter mig att se världen genom hennes ögon. Där är inget omöjligt, allt är nytt och fascinerande, möjligheterna är oändliga… Jag är så rik!


Svar

  1. Ja, visst är du! För tänk så mycket fint och viktigt som finns runt omkring oss i det som vi kallar vardagen. Vad vore livet utan den?!

    Min lilla systerdotter fyller tre år om några veckor och firar då sin första födelsedag här i Sverige. Jag undrar hur mycket hon egentligen förstår… Present är i alla fall inköpt! Kalas är kul, speciellt i den åldern :-)

  2. Åh va’ jag har längtat att höra den här tonen i din röst igen!
    Och djupa skogar… Det är väl det mest läkande som finns?! :)

  3. Nu, min vän, har du en härlig ton i ditt skrivande igen! Det är en underbart vacker bild på huset! Förstår att du känner dig rik, med din familj, och allt annat du har omkring dig i vardag och fest.

    Naturen, ja allt som växer, är läkande! Får jag något så simpelt som huvudvärk, så hjälper inte huuvdvärkstabletter. Däremot så hjälper det att pyssla i trädgården eller med krukväxterna.

  4. Visst är det paradiset du bor i ! Att vara vid mormors hus med lugnet som finns där i och närheten till skogen, ja det är LYCKA! Så jag förstår preciiiis!!! Men ibland behöver man stanna upp och påminna sig själv.

    Jag har det väl inte så pjåkigt jag heller här i stan, med flytt på gång och med det en massa lustfylld renovering. Gubben och jag firar idag sex år tillsammans, det är baske mig helt otroligt!

    Hoppas ni får ett roligt kalas, här blir det mer packning i kartonger.

  5. Jag blev glad över ditt besök hos mig och nu sitter jag och läser över en underbart fin text och lyckan och rikedomen du har. Samtidigt så utläser jag någonting annat och när jag skummar igenom kan jag se att någonting hänt dig.

    Jag vet inte vad ännu men det låter som något du ska klara dig igenom och det tror jag att du gör med både psykisk och fysisk styrka som jag tycker mig ha sett hos dig tidigare.

    Ha en bra helg och hoppas att kalaset har varit kul och lilla dottern är nöjd.

    /Bildgatan -Avs. Margareta

  6. jag gillar också skogen. Man blir så lugn där. När jag bodde i LA blev jag galen på att det inte fanns natur där; jag åkte 2 timmar för att promenera i bergen (där det brann för inte länge sedan).

    • Jag kan gå timmar i skogen, längtar hem till Jämtländska skogarna men där får jag numera köra med musik på för att hålla björnarna på avstånd, det förtar det hela en del men faktum är att jag haft alldeles för nära kontakt med björn några gånger och närmare än så vill jag inte ha dem. Här kan jag gå i timmar, på sin höjd ser jag en örn eller en kanin. Skogen är liv, jag klarar mig inte utan liv!

  7. :-) ..så glad för din skull…att livet återvänder så sakteliga och som nån sa..din ton..i det du skriver.. förstår precis känslan av det där underbara mäktiga…att gå ute i det fria… känna alltet och se det vackra… och du är rik… på det mesta! Jättefin bild på ditt kära hem! :-)


Lämna ett svar

Ditt svar:

Kategorier