Jag ligger på sjukhus, brutna revben, precis under höger arm så den kan jag inte använda även om den är oskadd. Det smäller och knäpper om högra sidan. Jag skriker när jag pratar, vänder mig, andas, trots morfin i alla dess former.
Jag blev misshandlad i fredags kväll… Det är hemskt och sorgligt på många sätt men i allt så är jag lycklig över min familj, både dem jag har genom födelsen och min stora, underbara själsfamilj. I nöden prövas vännen och jag har många!
Egenligen finns det mycket att skriva, många känslor och tankar. Det finns också en stor, stor sorg men den är jag inte redo att dela.
Men framför allt, minsta lilla fingerpek på skärmen gör ONT!
Gnatt från morfindimmornas land!