Idag var det måndag, en alldeles ledig dag för mig, barnfri och allt. Satte mig med morgonkaffet på min ljuvliga ”nudistplats” och riktigt ställde in mig på en laaaat förmiddag innan jag skulle dra till gymmet med min lilla adept för veckans första träning…
Såg på alla tusenskönorna i gräsmattan, otroligt vackert. Såg på det riktigt långa gräset och funderade över hur viktigt det nu är att ta vara på dagen, speciellt som vädergudarnas språkrör, (SMHI) varnat för mycket sämre väder från och med i morgon. Kollade långa gräset igen och började smått fundera över var motorgräsklipparen var, här eller på andra gården? Ringde och frågade, för lat för att kolla igenom alla möjliga platser för förvaring av dylikt. I vedboden, som för en besökare ser ut som ett högt dubbelgarage, fick jag veta att den var.
Vet ni, när man går med gräsklipparen på vår tomt går man ihop nästan 10000 steg på stegmätaren! Man avverkar 7,4 kilometer bakom det vibrerande åbäket. Det tar drygt två timmar om man inte tar minsta lilla paus. Nu är det klippt!
Sen hann jag bara in och duscha av mig så ringde sonen och ville bli hämtad på traktorverkstaden fyra mil bort, eftersom han kört dit en av makens traktorer. Vill det sig riktigt illa pratar vi 6-siffrig kostnad för reparationen. Hej och hå!
Sen for vi till gymmet och mötte upp min kompis där. Jag trodde det skulle vara jättetungt att träna idag, darrig som jag var efter gräsklippningen. Det gick extremt bra och jag kunde öka vikt på flera maskiner och lade till övningar också. Dessutom så fixade jag 15 minuter på crosstrainern, ett självmordsredskap annars för mig, jag brukar vara död efter fem minuter faktiskt. Inte idag, idag var batterierna full-laddade av solen kanske.
När jag och sonen tränat klart åkte vi och handlade lite, hämtade lillasyster Tittilila och åkte till Hide badstrand. Strosade en dryg timme i vattenbrynet och njöt av vattnet, som där är extremt grunt och därför varmt. Sen åkte vi till vår egen lilla bys strand också, där var det ännu varmare i viken. Vi gick och tittade på en piggvar som lekte kurragömma med oss under sjögräset som blåst in och ligger som geggiga moln i vattnet emot land. Har aldrig sett en så stor fisk så länge, där gick vi med plattfisken simmande kvickt mellan våra fötter.
Som tur var hade jag förberett maten så det gick fort, både jag och sonen var ordentligt hungriga efter träningen. Så också Tittilila, som annars sällan säger att hon är hungrig.
Lite kyligare vindar känns vara på väg in mot ön men det är så skönt ute så att gå och lägga sig känns lite synd. Risken är nämligen stor att jag somnar i kväll under nattningen. Jag har nära 20000 steg på stegmätaren, jag har tränat muskler så tungt och jag har vadat i vatten och gått i mjuk sand rätt länge. Jag har banne mig rört mig som en idiot idag. Och just idag är jag så irriterad på magen, som sitter där som en stor jävla vetebrödsdeg och inte ändras ett dugg hur mycket jag än sliter för att smälta bort den. Jag har snygga armar, läckra spiror och ser oförskämt pigg ut, men magen… ja, den ser då inte ut så här i allafall
Det är orättvist, riktigt orättvist!
(Varför finns det inte en smilie som räcker ut tungan???)
Men du, den där magen är väl inte fin?! Nå’n måtta får det va!
Kanske dags att fråga om plastik igen?
av: ninnibeth den juni 1, 2009
, kl. 5:59 e m
Nä, jag har kollat bilden igen, och riktigt så vill jag inte se ut, men det vore bra skönt om det gick få en vanlig mage istället för en degklump… Inget sitter snyggt fast allt annat känns så bra.
av: Märtagreta den juni 1, 2009
, kl. 6:57 e m
av: ninnibeth den juni 1, 2009
, kl. 5:59 e m
Det fanns en tungsmilie! Kolon P är det!
av: ninnibeth den juni 1, 2009
, kl. 6:00 e m
Testat kolon P, det funkar ju om man retas, men om man räcker ut tungan av andra orsaker är gubben lite för glad
av: Märtagreta den juni 1, 2009
, kl. 6:58 e m
Har du fått en adept? Vad roligt! Och i den träningstakten som du håller så lär väl de där magrutorna inte vara långt borta?! Men du, jag håller med Ninni, det var INTE snyggt!!!!
av: Anna den juni 1, 2009
, kl. 6:57 e m
Fast Anna jag har ju tränat på olika sätt i tre år nu… magen går inte träna i form enligt min gynläkare… måste nog på honom om en ny remiss, OM det kommer en annan plastikbedömare till ön vill säga… Det är läge att vinna mycket pengar nu, men då måste man kanske spela?
av: Märtagreta den juni 1, 2009
, kl. 7:00 e m
Eller ett arv från någon rik okänd släkting kanske?!
av: Anna den juni 1, 2009
, kl. 7:03 e m
Det blir en okänd en i så fall!
Men jag ska göra nåt åt magen någon gång, tills dess tränar jag vidare!
av: Märtagreta den juni 1, 2009
, kl. 7:04 e m
Jag måste säga att den magen tycker jag inte är så snygg! Väldigt okvinnlig måste jag säga! Men visst, vältränad det kan inte förnekas…
av: Znogge den juni 1, 2009
, kl. 8:29 e m
Nej, den var inte snygg egentligen men vad jag undrar är hur hon tränat och hur de alla tränar när de fött sina barn dessa kändismammor? Det är ju faktiskt overkligt det de fixar på någon månad efter förlossning. Min mage ser liksom nyfödd ut efter flera år!
av: Märtagreta den juni 1, 2009
, kl. 9:27 e m
Du ibland fastnar man i det ytliga och tror att det är det viktigaste som finns, så sluta tänk på din mage och lev i det underbara liv du har. Du är garanterat helt ensam om att ständigt tänka om din mage. Du är så klok för det mesta men när det gäller ditt utseende har du en bit kvar.
Kan du inte en dag sätta dig ner och bara tänka på alla de där vackra delarna av dig själv som du ofta skriver om. Släng alla fåniga tankar om för tjock mage, än sen?
Vi har väl alla med åren fått skavanker som man får godta så gott man kan, vi är inga tonåringar längre och den där prefekta kroppen är mycket få förunnat att ha som mogna kvinnor. Vi har använt kroppen till det den är skapad för, att föda barn och det har väl du gjort med bravur.
Själv har jag redan mage och lär väl få en större efter ev dialys och den får jag väl lära mig leva med. Livet är viktigarer än några vecka här och där.
Varm kram på dig
Vi kan nog alla fatta att du blir sur på att magen inte försvinner fast du kämpar så hårt.
av: livsglimtar den juni 3, 2009
, kl. 10:46 f m
Nej du har så rätt, där har jag definitivt en bit kvar. I unga år hade jag anorexi, men sen bullimi, det ligger nog ”för mig” att inte vara nöjd med kroppen.
av: Märtagreta den juni 3, 2009
, kl. 5:56 e m
Åhh veck skulle det vara …;)
av: livsglimtar den juni 3, 2009
, kl. 10:49 f m