Ha, nu trodde ni va? Jo, jag har blivit ordentligt ”smekt” om låret idag, det vänstra, det som kvigan sparkade sönder för fem-sex år sen. Det som varit hårt och ”vältränat” in absurdum sen dess, och dessutom sett helt annorlunda ut, (ett fotbollslår I´m told) sen dess. Det har sjukgymnasten gjort underverk med idag! Tur var det för honom att det blev så bra. (Annars hade jag nog snytit till honom trots att han är muskelbyggare big time när han gjorde illa mig så!)

När jag kom in bad han mig klä av mig… ”Va?” sa jag och lyfte, den redan korta kjolen, och generade förstås honom, men jag blev paff, han kom ju åt både höft och lår hur bra som helst i sommarvärmen liksom

Sen började han; ”Aj, fan, förlåt, aj, satan, förlåt” ”Det brukar inte vara skönt” svarade han mig… Sen försökte jag andas, djupt, lugnt… ”bra, du klarar ju smärta bra” berömde sjukgymnasten, ”så helvete heller” stönade jag, inte så kvinnligt men jag lovar, smärtan slipade av all uppfostran och plockade fram mina djupa norrländska rötter!

När jag kom hem, (långt senare, jag har haft sju kunder i Visby under dagen) lyfte jag kjolen igen, för maken och eftersom han inte behöver plågas för att bli grov i käften sa han ”De va som satan, vilken skillnad!”

Här har jag alltså gått i flera år och haft ett fotbollslår och ett ”springlår” (fråga inte, jag vet inte, det var nån fotbollskille som förklarade (fotbollskillen är idag naprapat)) och det innebar i sin tur att min trasiga höftmuskel inte läkte som den skulle då låret var så trasigt redan… men nu har jag mjuka, jämna lår minsann, för satan i helvete!