MIG! och jag är helt slut! Fördelen med att dejta sig själv är att man gör vad man vill, nackdelen att dejta sig själv är att man gör vad man vill!

Jag begav mig till samma plats vi var på på långfredagen, en strand med fantastiska fossiler och jättelikt raukområde längs med hela strandlinjen…

Det är så vackert att gå längs med stranden, men idag blåste det isande kallt, vilket inte hindrade mig från att bege mig. I närmare två timmar gick jag mot vinden och efter drygt en timme hittade jag något som såg ut som fyrkantiga tegelstenar, fast gulaktiga. Jättevackra, och för mig var det helt obegripligt hur de hamnat där, då ingen bebyggelse finns och stenarna såg så ”moderna ut”, som fyrkantiga trädgårdsplattor fast något mindre…

Hur som helst, sex stycken näst intill hela hittade jag, la upp dem på stranden och fortsatte gå… vill ju bara se vad som finns bortom nästa krök. Slutligen kom jag fram till några sjöbodar och där tog jag några kort men vände snabbt, på tillbaka vägen skulle jag ju ta med mig stenarna. Jag gissade att det skulle ta bra mycket längre att gå tillbaka till bilen med den lasten i ryggsäcken… Jag gissade rätt! Jag kunde inte rubba ryggsäcken när jag lastat i stenplattorna… men jag är ju inte känd för att ge mig, (eller för att vara speciellt snäll mot min kropp) och satte mig på marken, krängde på mig ryggsäcken, vältrade upp på knä och lyckades, märkligt nog, komma upp till stående. Sen var det bara att gå! Snabbt, för det var verkligen för tungt!

Vid en vik gick en stig upp i raukområdena ovanför stranden och jag tänkte att det måste vara lättare att gå där i skogen än nere på stranden där stenarena rullar under fötterna. Det var det, även om det var kraftigt lutande uppåt.

För att göra en lång historia kort, stigen var fantastiskt vacker, så högt ovanför havet med en vidunderlig utsikt… men det såg inte jag med den packningen på ryggen. När jag började veta var jag var, en par kilometer från bilen, la jag ur halva lasten vid stigen och fortsatte något lättare.

På väg tillbaka genom skogen uppe på raukarna och klintarna hann jag beundra utsikten…

Sen lastade jag säcken full igen och tog mig an att ta mig ner på stranden istället för upp i skogen på klinten… Ja, jag ÄR lat, och där nere låg min termosmugg som jag dumpade redan när jag kom till stranden. Att gå tillbaka till bilen med tung ryggsäck och SEN ner igen för att hämta muggen, nä, icke, aldrig… den late, han (eller i det här fallet hon) bar i hjäl sig säger man… jag är lat, på mitt lilla sätt…

Hur som helst, hem, duscha, förbereda maten och sen iväg och hämta Skruttan på dagis. Nu har jag så ont i höften så jag vaggar urtjusigt när jag ska försöka gå… men jag är också solbränd och ser oförskämt frisk och pigg ut! Sen har jag världens läckraste stenar att bygga vidare med på ”nudistplatsen”… Något jag räknar med att syssla en del med i morgon… då blir det väl nya kort, fast mera hemmavid då…

Fast, ni ska få ett redan nu! Så här ser det ut på min tomt nu, överallt!