Idag är jag så trött, i kroppen och knoppen men det kommer nog ge sig bara jag får gnissla igång mig.
Någon som är morgonpigg är Konrad, jag hann bara tända och öppna luckan så fick han full fart på ligamenten och mötte upp mig i öppningen. Duschade rötterna ordentligt för att få upp luftfuktigheten också. Jag ämnar bli riktigt bra kompis med Konrad, men jag hade föredragit en större som kunnat massera mina ömma nackmuskler…
Healing idag, sen får vi se, det där med att säga ”idag ska jag…” det funkar ju ändå aldrig för mig. Kanske hinner jag tända upp och få till badtemperatur till ett varmbad. Livet på landet, det kräver sin kvinna det, men det passar mig!
Fi tusan! Har ni köpt en orm! Urrrrrk!!!!:)
av: Anna den mars 4, 2009
, kl. 7:57 f m
nu hänger jag inte med. Du duschade rötterna? Vilka rötter? Ormar har väl inga rötter?
av: pantheraleo den mars 4, 2009
, kl. 8:15 f m
Ormar är vackra, otroligt härliga att ta i, som siden ungefär.
av: Märtagreta den mars 4, 2009
, kl. 8:43 f m
Ja se om ni har Konrad i badrummet så kommer jag definitiiiivt inte låna toan, då får det bli akutbesök i närmaste dike i så fall!
av: Anna den mars 4, 2009
, kl. 8:57 f m
Konrad får, på grund av makens restrektiva inställning till ormar, bo enbart på övervåningen
Jag svär på min (beklagliga 
) heder att du aldrig ska behöva träffa Konrad. Vad du hittar i våra diken kan jag däremot inte skydda dig mot, här kryllar det periodvis av huggorm och snok i dikena!
av: Märtagreta den mars 4, 2009
, kl. 9:17 f m
Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick! Ick!
Din bonde är en klok bonde (även om Konrad passar bättre på en magkrälare än en liten pöjk!)
av: ninnibeth den mars 4, 2009
, kl. 10:47 f m
Har du orm ???? Åh fy sjutton !! Creeeeepy ! Det har du minsann inte berättat, kanske med flit ?
av: blueberry den mars 4, 2009
, kl. 12:23 e m
Det är alltså en Boa Constrictor som du är i behov av
Nåja, var försiktig bara…
av: Znogge den mars 4, 2009
, kl. 12:25 e m
Har inte orm, sonen har en
sen en vecka snart tillbaka.
En boa är min dröm ja, de är så fina!
av: Märtagreta den mars 4, 2009
, kl. 12:33 e m
Jaha, min förra kommetar blev inte godkänd alltså – det är till att bli kinkig på gamla da’r! ;D
av: ninnibeth den mars 4, 2009
, kl. 12:57 e m
Ha, den hamnade i spamfiltret, med rätta tycker jag men okej då, jag plockade upp den ur skräplådan.
Vadan denna massiva protest mot ormen!!! Söta, underbara små ormar, (och stora). Jag förstår inte!
av: Märtagreta den mars 4, 2009
, kl. 1:01 e m
Nej fy, en sådan skulle jag absolut inte vilja ha i min närhet. Konrad ett alldeles för vackert namn på den där …
Äldsta sonen hade också drömmar när han var liten och dem har han fått behålla – drömmarna.
Det räcker med att jag vet om huggormarna som krälar på Ormberget, ja den heter faktiskt så, när jag någongång ger mig ut på mina löprundor.
/Margareta G
av: Margareta G den mars 4, 2009
, kl. 1:08 e m
Jag blev huggormsbiten för några år sen, det vill jag inte gärna vara med om igen, gjorde fruktansvärt ont.
Men det är sönernas förtjänst att jag gillar ormar. En gång när de var små såg de någon som visade upp en boaorm på ett varuhus och så sa dom, ”den där törs inte du röra mamma” och jag, som aldrig skulle ha kommit på tanken tänkte, ”varför inte, jag vet ju inte förrän jag provat” och tog på den! Tänk er en tunn, mjuk, len sidensjal, helt sagolik att ta på, så känns de i skinnet. När en boa kryper över axlarna, vilken massage!
Så numera är jag lika förtjust i ormar som mina söner är! Men jag har respekt för huggormarna i våra marker, dom gör ont om man kliver på dem!
av: Märtagreta den mars 4, 2009
, kl. 1:16 e m
Konrad är jättefin
av: uttern den mars 4, 2009
, kl. 5:41 e m
TACK Uttern, ny bild på sötingen nu på mobila bloggen, han har varit nere i köket och hälsat på! Tänk att bara en av alla kommentarer var till Konrads fördel, förvånade är vi, jag och sonen.
av: Märtagreta den mars 4, 2009
, kl. 5:54 e m
När man är född i Ormens år så kanske det är naturligt att man gillar ormar…har haft en boa K om halsen en gång…den var så skön att ta på.
Skrutt med den där tröttigheten för dig… men det är mycket som händer… vårens tid tar på krafterna… kära nån…:-) Och det där jag skrev om i mailet är ju ingenting du behöver lägga krut på hoppas jag du förstår. Må så gott och ha en toppentorsdag *kraam*
av: moniqas den mars 5, 2009
, kl. 7:24 f m