Jag drömmer sällan mardrömmar och om jag gör det så är det om jag lägger mig och sover på dagen.

Men i natt har jag kämpat och till känsliga läsare kommer här en liten varning, ”äcklish!”

Drömde att jag, maken, de två bönderna i byn, (de nya bröderna Djup) hade hand om flera lagårdar och stall. På min lott föll stallen, konstigt nog, jag är ingen hejare på hästar.

Jag vet egentligen inte varför, men jag har en känsla av att jag fastnade i något med magen, den högra sidan. Det blev en djup, men inte så lång, reva. Eller, inte så lång, ”man kunde stoppa in handen” som nån buskiskomiker sa en gång för 100 år sen. Det var bara det att ”revan” vidgades, sträckte sig från ljumsken och ända upp under revbenskanten, OCH man kunde se ända in i pulserande, pumpande organ genom hålet, riktigt djupt.

Så småningom säckade jag ihop och lyckades ropa på den yngre av ”bröderna Djup” som jag bad ringa ambulans. Den var av annorlunda modell, lite som en jeep som man använder vid fältsjukhus och personalen var oerhört negativa mot mig. Såret syntes inte i sin fulla ”längd” om man inte tog tag i sårkanterna, då var det groteskt stort, och de kollade knappt på det. Men en man, ung läkare (?) tog sig ändå an mig och var trevlig och omtänksam, men bara han. På ”sjukhuset”, en väldigt grå stor väntlokal, modell gammal industrilokal var det oerhört mycket folk som väntade på vård och ganska snart när jag staplat in, (jo, jag fick gå själv) ropades ALLA upp, utom jag. Snart kom min familj in också, men vi tappade bort varandra hela tiden och ett team från sjukhuset stod och viskade om att ”vi skulle ha opererat bort allt det överflödiga skinnet på henne förut, då hade aldrig det här hänt” men sen ignorerade de mig, gick och tittade snett och undvek att komma till mig, tills jag i det närmaste svimmade av smärtan.

Då vaknade jag och hade handen över såret… somnade igen och fortsatte min dröm.

Den dumma paddan till läkare jag mötte ”in real life” så att säga, för plastikbedömningen i höstas kom fram till mig och meddelade att man skulle ”laga mig” och samtidigt ta bort överskottet efter viktnedgången… sen vaknade jag igen, fortfarande med en känsla av att jag hade hål i magen.

Var inte det en jäkligt konstig dröm så säg? Jag kan inte påstå att det var odelat en mardröm heller, för jag grät visserligen, och skrek och kände mig illa behandlad. Samtidigt så var allt så märkligt så jag kände mig som en fascinerad åskådare av ”spektaklet”. Jag glömde förresten att berätta att hela drömmen utspelade sig i Östersunds södra stadsdelar