Tittilila följde med pappa och farmor till Slite medan jag jobbade med en healing. När hon kom hem frågade jag om hon sovit i bilen med tanke på att hon var vaken så länge igår kväll.

”Jaha, det har jag!” sa hon, bensäkert.

”Okej, sov du länge då?” frågade jag, lite misstänksamt, då det tydligen hade varits in på ”alla jävla butiker” enligt maken i Slite och sträckorna att hinna somna på, enligt mina beräkningar, måste varit begränsade.

”Jag har sovit i tuuuuuuuuusen år!” sa skotfia och skrattade.

”Aha, som draken i My Little Pony då?” frågade jag…

”mmm… nej, jag sov bara i tio år!” sa hon sen, efter lite funderingar.

”Jaså, i tio år…” och jag började spana efter faderskapet vid lagårdsdörren för att eventuellt få lite klarare svar innan han hastade ner till bondbröderna, vars utgödsling frusit i natt och ”gått åt helvete”.

”Vad gör du mamma?” undrade fröken nyfiken liten.

”Jag ska se om jag ser pappa och fråga om du sovit i bilen” sa jag, sanningsenligt. Det föll ju inte i god jord, att jag hade mage att misstro henne!

”Okej, jag sov bara i TRE år, du behöver inte stå där längre!” sa hon då, lite surt men väldigt bestämt.

Ringde pappa istället, som inte svarade men ringde snart upp.

”Har Tittilila sovit i tusen år, tio år eller bara tre år i bilen?” frågade jag

”Va?” sa han, som inte riktigt hängde med.

”Ja, jag får lite olika svar när jag frågar henne, så jag undrar om du vet lite mera precis hur mycket hon sovit i bilen?”

”Ja, det handlar inte ens om tre sekunder det…”

Så nu har jag en rätt trött, rätt överaktiv och stökande unge som ”hjälpt” mig bädda rent i alla tre sängarna, rivit ut alla barnböcker ur mormorsskåpet och knapphändigt ”hjälpt” mig plocka in dem igen.

I övrigt funderar jag på hur fildelningslagen ser ut nu efter nyåret, jag börjar bli redigt trött på My Little Pony och Nalle Phu. Saknar Play House Disney och alla övriga kanaler.

Såg i och för sig serien om Selma Lagerlöf på min 15-tumsskärm på Svt hemsida häromkvällen och det är första gången jag tycker att Helena Bergström är en bra skådespelare! Hon borde spela mera sånt än stökiga kvinns i nedre medelåldern, tycker jag då! Har aldrig gillat henne, men i Selma var hon mycket bra, hela serien, (som var för kort, flera avsnitt hade man gärna fått bjuda på!) var bra.

Jag skulle vilja se flera dokumentära spelfilmer om kvinnor som Ellen Key, Jane Austen, Wilhelmina Skoog, (som för övrigt föddes i vår socken) eller varför inte om Heliga Birgitta, en av mina stora favoriter i historien.

Eller gör film av Marianne Fredrikssons bibelinspirerade böcker, där hon tolkar bibelns kvinnor och män på ett sätt som känns långt mera troligt än den bild vi annars ”får”.

Jag som sällan ser film får väl gå igenom den torftiga samlingen och glo på nåt som jag inte valt själv. I det här huset har männen i mitt liv styrt filmvalen till 99 %

Korsorden som jag löst de senaste tevelösa veckorna, (snart två) tryter, nåt ord här och nåt ord där. Har även offrat mig på de riktigt lätta, som jag annars inte brukar bry mig om.

Apropå det, med teven alltså, så har man lokaliserat felet och vill det sig illa, (dvs knölar telegubbarna) så måste de gräva upp min uteplats närmast vägen. Vi kommer dock att hävda att de får klippa tråden vid husknuten och dra den rakt ut mot vägen istället. Där felet ligger enligt deras instrument har jag som mest stenar!

Men det är ju ett senare bekymmer, först ska de ju komma hit, överhuvud taget!

Tvättat, eldat (men beslöt att veden räcker till i morgon då jag måste dra in igen) och bäddat och snyggat till. Jag hör till dem som vill lämna huset i tipp topp när jag reser bort, sen får vi väl se hur det ser ut när jag kommer hem. Julen ska jag börja smyga undan också under kvällarna, det lär inte uppskattas och kanske sparar jag granen så maken får ta den när vi åkt. Tittilila älskar alla lampor och tomtar.

Nej, nu får jag avsluta mitt planlösa dravel här och diska lite… idag blir det rester här, vet inte om jag vågar Gorgonzolasåsen efter min kålpärs igår, men å andra sidan är jag ju ruskigt svag för Gorgonzolasås…