(även om ni känner för att skälla på mig, för jag har måste säga, jag har god lust att skälla på mig själv!)

Idag har jag bakat 3 vörtlimpor och enligt familjen så blev det gott, utan vörtkryddor, men väl med glögg som degvätska.

Sen har jag städat, det vill säga dammsugit, torkat golv.

Dragit in ca 1 1/2 kubik ved, orkade inte ta det sista lasset…

Skinkan är klar, en stek är fixad för kvällens middag, Janssons frestelse till i morgon, färgat håret, fixat senapssillen… säkert nåt mera också.

Allt har gått på i ett, jag har inte vågat sätta mig, stanna upp för tänk, tänk om jag är trött???

Nu känner jag i och för sig att jag är skittrött, men å andra sidan kan jag sitta tämligen stilla ikväll… ska bara stöka av salsbordet och en byrå i hallen, men tämligen stilla.

Och jag ska ta ett glas vin, eller en kopp glögg. Äta knäck och choklad, eller möjligen mandariner.

Det märkliga med all matlagning är att jag blir liksom mätt på dofterna. Särskilt hungrig blir jag inte.

Men jag har minsann lite julstämning. Jag är redo för morgondagen. Jag är inte särskilt fridfullt inställd mot vare sig make eller stora söner, nej, det är jag inte…

Sönerna har med viss möda tagit hand om Tittilila, då menar jag inte att hon varit knölig, nej, men de tappar liksom fokus hela tiden, fastnar vid dator eller bilsport på teve. ”Maaaaaaaaaama! Tona leker inte med mig!” gapade lillasyster ut genom dörren när jag stretade med veden. ”Skäll på honom” sa jag, och stretade vidare.

Det var skönt att dra in ved, även om jag i ångan från huset gick ut lite för tunt klädd. Skönt att slita ute som omväxling…

Nu ska jag äta fransyska, gröna bönor och en rejäl klick rårörda lingon. Puss på er alla, en riktig julpuss från en som ser ut som en bonnmora ska gör, här behövs inget rouge idag inte. Spisvarma kinder