Plötsligt dimper det ner ”lapphandskar” som vi säger i Jämtland, snöflingor stora som attan! Det var lite otippat, har jag missat prognoserna?

I natt har jag sovit, och som vanligt, (två gånger börjar bli en vana) när Tittilila inte säger ett knäpp på natten, vaknar jag fyra och är utsövd! Tvingade mig själv att sova lite till och tyvärr kände jag mig toktrött två och en halv timme senare när damen vaknade.

Nu har morgonen flutit på i ett otroligt skönt tempo, (brukar göra så, vi tar det lugnt, även om klockan säger att det är bråttom) så jag börjar känna mig pigg. Tror dock att sista dagarnas iskyla kan ha med en analkande förkylning att göra. Idag är det ullstrumpor, benvärmare, stor skarf och pälsfibertröja som gäller, verkligen iskall.

Har en kund idag, en äldre dam som jag skrev om tidigt i höstas som jag blev så glad över att träffa. Hon mådde så bra då. Nu ringde hon igår och hennes röst skrämde mig. Nu var hon i botten igen och ville träffa mig. Jag blir på något sätt ännu mera berörd av äldre, vi pratar över 70, som mår dåligt psykiskt. Hon känner sig bitter över livet och det känns hemskt. Måtte jag aldrig behöva göra det!

Så där ja, några minuter senare, ”snöfallet” har upphört, jag tänkte väl!