Osten tog slut, eller, en av ostpåsarna var råmöglig! Så nu har jag hälften av pajdegen kvar i kylen till tisdag. Men det blev fem pajer, två större och tre mindre. Sneglade länge på en fyrkantig form som kunde ha ersatt de tre små, men kunde inte med att göra fyrkantiga pajer

Har precis ätit den med öring och räkor på, underbart god. Tittilila fick också, men deklarerade att det inte var gott… så nu är vi lite okontanta, hon och jag. Hon kan verkligen matvägra den ungen. Jag bemöter henne med att bara ta bort maten. Orkar inte tjata, eftersom det faktiskt inte hjälper alls. Och istället för att be mig komma och gosa i soffan sitter hon tjurigt och minsann ”klarar sig själv”. Det blir ingen annan meny för henne, och jag hoppas att hon ångrar sig och äter snart. Hon måste ju bli hungrig?

Det är så nytt för mig detta, en unge som vägrar äta. Pojkarna har ätit allt och det har aldrig varit något problem. Jag hör inte till dem som trugar och tjatar och sånt. Försöker hålla mig ”cool” och tänka, ”inga barn svälter ihjäl”… men ärligt talat så oroar det mig, kanske känner hon det.

”En gång pappa, när jag var i din ålder drog jag dig omkring så här i snön”, sa hon idag till pappa när vi var ute med snow-racern. ”Visst gjorde jag pappa?” ”Jo, jo visst gjorde du”.

Mellansonen pratade mycket om när han var vuxen en gång, när han var i samma ålder som Tittilila är nu. De andra två har inte gjort det.

Aj, nu kom jag på att jag glömt lägga på pannan i allt pajstök!

Ha d!