Det är snökaos, enligt maken och det har han även tutat i dotra Ja kära nån, snökaos och fem centimeter snö, inte i min värld, men har man vuxit upp på ön så… Jag önskar så att vi någon gång kunde komma ifrån så han fick se riktig vinter hemma i Jämtland, men det är ju svårt med två fulla lagårdar och sex timmars lagårdstjänst varje dag.

Idag ska vi ut också, men just nu håller jag på att massproducera matpajer. Det drar ihop sig för slakt och då hittar man lite smått och gott som i alla fall kan användas till pajer. Gott är det ju, så det blir paj på skinka och även paj på resterna från igår. Tvåan ska få några i morgon också när jag skjutsar svärmor in på röntgen i Visby.

I natt klockan två vaknade Tittilila och kunde absolut inte somna om. Klockan tre hade jag försökt ignorera henne länge och frågade till slut om hon var kissnödig. ”Nä, jag är hunnu” kom det med ett pip. Suck! Men jag förstår att hon var det för igår var det tji att få i henne mat. Efter en trött överläggning med mig själv gick vi upp så hon fick en macka och ett glas mjölk. Sen kissade hon också.

Hon är märklig denna unge. När hon sen vaknade klockan åtta i morse så är hon varken hungrig eller kissnödig! Klockan nio satte jag henne på toa i alla fall och några droppar kunde hon pressa fram, filen gick knappt i henne och halva mackan ”råkade” hamna i hundens mage istället.

Nu ska sista pajdegen, den glutenfria, göras, sen går vi ut i ”snökaoset”. Tänkte lite fel, eller troligen inte alls, när jag började med de vanliga degarna, hade jag tagit det ”the other way round” hade jag inte behövt diska av allt mellan, men jag kan ju inte gärna baka glutenfritt i samma kärl efter jag bakat den ”glutenfulla” degen.

Det blåser rätt mycket idag, men ut ska vi, och gå vilse i snökaoset. So, I might be back