Att påstå att jag vaknade i morse är nästan en överdrift, man måste nämligen få sova för att kunna vakna… Det har alltså varit en synnerligen stökig natt och jag är helt slut. Därför kunde jag inte riktigt känna den där glädjen när rullgardinerna åkte upp och marken var täckt med snö, några centimeter, så pass så att det fortfarande syns att det finns gräs under.

Gladare blev Tittilila och hon ville ut direkt, men tydligen är hon mätt sen igår för idag ska hon inte äta frukost och jag är rätt envis där, först frukost, sen ut. Nu ser det ut som om hon kanske inte hinner innan snön smälter bort, för solen strålar från en klarblå himmel. Fast det är ju inte så varmt förstås.

I fjol hann vi göra en halvmeter hög snögubbe som stod kvar i tre timmar på hela vintern. Den var ca tre halvdagar lång, uppdelat alltså på tre dagar. Sen hade vi förvisso snö kring påsk några dagar, men då hade man redan gått in i vårkänslorna och var inte lika benägen att uppskatta de vita dygnen.

Det är fyra veckor sen bröllopet idag, vi hade en otrolig tur med vädret den dagen måste jag säga. Sen dess har det väl regnat några meter kan jag tro, och det regnade på natten då också men det led ingen av så vitt jag har hört. Äldste sonen var ju chaufför så inte ens de grannar som bodde närmast behövde gå hem i ösregnet.

Nej, jag får fortsätta operation frukost, innan det är dags för lunch.

Ha en fin dag och håll er på benen i halkan som jag förmodar de flesta har idag!