Det är höstlov, det smyger Stockholmare i buskagen och Silje har tagit fram värsta skallet. Det är allvarliga saker när retrivrar från Bromma och en jättelik Grand Danois från Östermalmstrakten stryker och luktar på hennes staket. Tur att höstlovet är bara en vecka, på sommaren är det mycket jobbigare.

Två gånger om dagen går det utsocknes folk här, per hund! Inomhus vaktar hon på Tittilila, som en hök. Snacka om att vakta sina människor och domäner när det gäller.

Om jag går ut och hälsar utanför grinden blir hon lugn, står jag kvar innanför och pratar, ja då måste det ju vara nåt skumt va? Behöver matte en grind som skydd är det en klar signal om att hon är i vakttjänst.

Och jag som inte trodde att lilla Sillen var en vakthund, men när vi fick en ny liten människa i huset insåg hunden att det var slut på vilan. Nu var hon inte vår lilla knähund längre, nu var hon en vakthund av dignitet, om än en väldigt liten sådan