För fem år sen var jag på dop i Lärbro. Det var mycket folk och jag, i vanlig ordning, pratade med många, (ja, ja, jag är lite surrig )

När vi kom till prästen idag talade hon om att hon kommit på att vi träffats förut, på ett dop i Lärbro! Sen sa hon, ”men oj vad du har gått ner i vikt!” och ville veta allt om hur jag lyckats.

Jag bor två kilometer från prästgården i min socken, det är ungefär sju gårdar emellan oss och prästgården, jag bor ju trots allt på landet. Prästen här har haft tjänsten i rätt många år, kanske åtta. Han känner aldrig igen mig, och då kommer vi båda från Jämtland och jag har träffat honom vid flera tillfällen och varje gång har jag upplyst den ovetande mannen om att också jag är från Jämtland. Man brukar ju komma ihåg sånt, eller? Han vet inte hur jag ser ut, känner inte igen mig om vi möts, men det gör grannsocknens präst, vars arbetsområde är mycket större i folkmängd åtminstone, även i yta skulle jag gissa.

Ja, vi pratade biodling, rapsodling, viktminskning och kändisar och naturligtvis gjorde vi upp programmet för bröllopet och valde psalmer. Hon var helt underbar, kyrklig, vanlig, rolig och lättsam. Hon var helt enkelt vår präst!

Det här kan bara gå bra hörni, allt faller på plats, det är nog helt enkelt meningen att vi ska gifta oss!

Den 18 slänger jag buketten till tjejerna och strumpebandet (jo, Jenny, det gör jag!) till killarna. Gud vad det ska bli roligt!