Det är jag på många sätt för tillfället, men ändå ner på jorden.

Hela dagen har jag suttit i träd, högt upp. Igår tog jag två äppelträd i svärmors trädgård, idag tog jag resterande tre. Igår stod jag på en låg trappstege, eftersom jag är höjdrädd och inte kan klättra i träd. Idag har jag klättrat så jag stått över takhöjd och sett ända ner till träsket! Jag är lite förvånad, men väl uppe glömde jag allt vad höjdrädsla heter och for vigt mellan grenarna och spanade efter grenar som behövde tuktas. Detta har nog aldrig gjorts på svärmors träd, många felaktiga beskärningar har man vidtagit, men inga rätta. Istället för att behålla trädet på en behaglig nivå har man kapat grenar som bredit ut sig utåt. Höga vildvuxna träd var det alltså, nu har jag försökt åtgärda det så långt det går i ett svep.

Tur för mig var det att svärmor igår såg på Söderläge där hon fick klara bevis på att jag faktiskt hade en aning om vad jag gjorde.

Träden blev så fina men en hel mängd äpplen, som tyngde ner de gamla vattenskotten rasade i marken så nu blir det moskok! Jag tror vi har bärgat ca 40 kg äpplen, troligen lite mera. Jag har redan börjat koka, en liten kastrull till Tittilila. ”Mmm… gott” sa hon nöjt. Gott var det och så fin moset blir, nästan ljusgulgrönt. Det blir även mera chutneykok, och lite äppelkakor. Sen sa svärmor att det går bra att skala och klyfta och frysa in som det är, så kan man göra kakor även sen, eller pajer eller kräm. Det visste inte jag och sånt måste jag prova.

Sen har jag själv en massa äpplen i min trädgård också, mycket blir det i år, tack vare att jag ”JAS-klippte” redan i juli.

Men… jag har träningsförbud som sagt, på överkroppen… nu har jag fruktansvärt ont i axlar och armar igen och har försökt stretcha. En inte riktigt så smart heldagssysselsättning var det med andra ord inte.

Trött är jag, men lite hög av alla nya upplevelser i trädtopparna. Jag ÄLSKAR att klättra i träd! Tänk att man ska fylla 44 innan man upptäcker det!