Jodå, idag kom kallelsen till plastikbedömningen, den 15 september är det dags att bli klämd på magen! Giv mig styrka, det finns inget värre! Men det här är för en god sak, jag hoppas innerligt att det blir av!

En tanke, tänk om det blir i oktober! Jag vet att de kommer ner två gånger per år och opererar, so I´m told, bör ju vara höst och vår då… om det blir under bröllopsmånaden så… ja… då blir bröllopet uppskjutet likt förbaskat! Inte vill jag gifta med magen när jag kan få göra det utan! Jag vet, fåfängt men jag har aldrig stuckit under stol med att jag är fåfäng.

Om man gjort en viktreducerande operation får man plastiken, (om man visar att man sköter sig). Det är nog inte lika vanligt att man får det om man själv gått ner en massa. Jag förbereder mig på ett negativt besked, men å andra sidan så kan det bli jack-pott också! Vore underbart!

Mina armar, ben och höfter börjar se riktigt smala ut, så där så jag tvekar att gå ner mera, samma gäller ansiktet. Jag vill inte bli mager, jag vill bli smal. Det är bara magen kvar och nu kommer jag krulla tårna tills jag får besked.

Jag ska ta med mig ett kort på hur jag såg ut när jag gått ner sju kilo, som är taget i samband med mommas begravning. Det går banne mig inte att känna igen mig. Jag laddar också för att våga lägga ut före och efterbild här, eller på mobila bloggen. Det har jag funderat över ett tag, men det känns jättesvårt.

Nu måste jag fixa käk och sitta med dottern en stund, hon är mammig