Ibland brukar jag hävda att jag INTE är förutsägbar. Jag “ombestämmer mig” rätt ofta. Men samtidigt är jag klockrent schematisk när det gäller den hormonella balansen. Vid fullmåne är jag festsugen och flirtig, i många år har nämligen min ägglossning prickat fullmånen så när som på någon dag. Två veckor senare går jag i taket av andra orsaker. Känner mig allmänt stridslysten, undviker konfrontationer med familjemedlemmar så gott det går, i synnerhet avstår jag från att besöka svärmor eftersom jag alltid hittar någon orsak att bli irriterad henne just vid menstid.

Nu har just denna “trevliga” fas inletts och jag känner mig svullen, arg, stressad och allmänt irriterad. Det blir mest sonen som får lida, han är ju den ende vuxna som finns tillgänglig, eftersom andra höskörden är igång och guben lyser med sin frånvaro. Jag är inte ett dugg irriterad på honom längre, det finns ju ingen anledning att reta sig på någon som man träffar två kvartar om dagen.

Inte blir jag irriterad på den goaste lilla trotsåldersungen heller, hon och jag, vi badar och kramas dagarna i ända. Nån gång blir hon trotsig och sur, men ganska snabbt kommer vi på rätt köl igen.

Jag har i alla fall funderat en del på dessa svängningar sista dagarna och därför kunnat stävja ilskan, som är tämligen onödig.

Två dagar i den stora lilla poolen har vi avnjutit, bruna som pepparkakor är vi och trötta som små grisar. När jag ligger där och fungerar som studsmatta, rutchkana och klätterställning funderar jag på om det är valår i år Känner mig som en mindre val eller möjligen en tumlare. Det tog tid innan jag vågade visa mig på en badstrand i bikini i år. Men efter några dagar nu tidigare i veckan insåg jag att jag ser så många kroppar på stranden som vågar visa sig så varför inte också jag? En del är snygga och slimmade, men de flesta ser ut som min.

“De får duge” som man säger på Gotländska och vitvalen har förvandlats till en gyllenbrun sådan istället och då känns det genast lite lättare att gå oanständigt lättklädd bland folk. De som tränar för beach tjugohundra-någonting kanske skulle kolla in beachstilen lite mera öppet och känna sig rätt lugn. Vi är ju olika, om det syns någonstans så är det på stranden

I morgon har jag övertalat Tittilila att åka till stranden igen. Två dagar i rad på gräsmattan räcker för mig, nu vill jag ut i havet igen och gå längs stranden, äta sandknastrig matsäck och kanske, kanske är någon av Tittililas dagiskompisar också där så jag kan få några minuters lugn och ro i solen. Måndag, tisdag och onsdag är det jobb som gäller för mig så då blir det hemma vid poolen igen. En grön, lagom stor barnpool av det billigare slaget, som man får skrubba ren var och varannan dag. Men det går det också.

Gnatt på er!