Efter en god lunch, men ändå påfrestande, hos svärmor så har jag känt mig trött och låg resten av dagen. Jag börjar bli riktigt trött på alla hennes villkor för bröllopet. Tog genast upp det med den blivande maken att det här kommer ju inte funka, jag måste ju också få ett bröllop som jag känner mig glad över. Nu är det hon som basslar och jäklas med än det ena än det andra. I hennes tankevärd ser hon det säkert som ödmjuka önskningar, men se ödmjuk, det ordet får hon nog slå upp den kvinnan.

Till och med pingstkyrkopastorn, som passerat 85 i ålder tyckte guben kunde ta mitt efternamn. Lik förbaskat så är det fullständigt omöjligt för min blivande, och att svärmors son skulle ta mitt efternamn, ja, jag är rädd hon fick hjärtflimmer av tanken. Nu är jag helt nöjd med att vi ändå har beslutat att vi behåller våra respektive namn och något min svärmor inte har fattat är att vår dotter faktiskt har mitt efternamn, pappans bara som mellannamn och det innebär att hon inte behöver skriva det när hon ska skriva sin namnteckning en dag. Det tror jag inte hon förstått om jag ska vara ärlig, och jag har ingen lust att försöka förklara.

Sen var det där med kyrkan… “jo, men nu är det så här” började svärmor när jag sa att jag helst skulle gifta mig ute, då hon i sin tur berättade att min mamma tyckte vi skulle viga oss vid vår Yin/Yang-plats i trädgården som jag gjorde i ordning förra hösten. Mamma, och jag, och guben, tycker det är en väldigt speciell plats, längst bak i trädgården. “Jo, men nu är det så här att i vår kyrka har både jag och mamma och mormor gift sig…” Jaha, och min mamma gifte sig i ute (tror jag det var eller möjligen inne, nej, det var ute) hemma… Jag kanske ska be mamma fälla några små tårar och be om att hennes dotter kan få gifta sig hemma på min hemgård?!

Suck och pust, ibland blir hon väldigt för mycket, så är det bara.

Sent ikväll kom min kusin, som inte är min kusin, hem med sina barn efter en hel dags åkande hit och dit på nordvästra ön och bland annat Visby och Tournerspelen på Strandgärdet vid Visby sjukhus. De verkar ha haft en fin dag och ungarna vill inte åka härifrån på torsdag som de planerat. Jag är lite förvånade över det, för stundvis har de väldigt, väldigt tråkigt också. De älskar att munhuggas och det är klart, då har de kommit till rätt hus, för är det nåt jag älskar så är det att sitta och “diskutera” med “slynglar” (Gotländskt uttryck för halvvuxna unga pojkar, som tror de är vuxna men armar och bens proportionalitet skvallrar om motsatsen). 14 åringen är nog den jag gillar mest, han går mest och muttrar med ett spjuveraktigt leende i gipan. Kul kille. 16 åringen är också härlig, lite mera städad än lillebror och lilla 10 åringen hon käftar mer än gärna med mina söner och de tycker hon är en liten pestråtta, men det tror jag egentligen inte. De gillar också när stämningen är rå, men hjärtlig.

Kusinen har många sidor, positiva, som jag nog inte varit medveten om, (det är ju ca 20 år sen vi umgicks sist, people tends to change!) tidigare. Det är bara en sak jag ska försöka implantera hos honom, en avstängningsknapp! Jag pratar mycket, men kära nån, jag får inte en syl i vädret Dessutom har han varit utbränd och kraschade rätt rejält vilket har inneburit att han extremt dåligt minne, jo, faktiskt, han säger det själv, (fyra gånger hitttills ) Han kan med andra ord berätta samma sak om och om och om och om och om igen. Men jag är ju den jag är så jag talar om för honom redan efter andra tredje gången, men vad hjälper det!? Snart är han där igen! Det är både charmigt och fruktansvärt enerverande Helt klart är det ju jobbigt för honom också och hans barn påpekar det ständigt.

Har varit ute och sprungit ikväll, men det känns att jag var på fest både på lördag och hade fest igår. På nåt sätt är det “skönt” att känna sin kropp så, den tappar all energi när man dricker alkohol. Det märker man jättelätt när man tränar, annars tänker man inte så mycket på det mera än att man blir trött. Men det är mera än så, muskler knyter sig och blir stumma när man dricker, jag tror inte ens att lite eller mycket spelar så stor roll för i lördags drack jag knappt tre glas vin och igår två. Jag har liksom tappat elastisiteten i musklerna men jag sprang, men med möda, ikväll. I morgon ska jag springa innan alla stora och små slynglar, (det är lite slyngelålder över både guben och kusinen också) drar på onsdagens varpakväll.

Och nu, ser jag att klockan är ett, jag är en idiot som sitter här och skriver. Jag måste ju sova!!! Gnatt till er få som bloggar för närvarande!