“Kööööööööönt” brukar Tittilila säga, när nåt är skönt. Som solen, eller “gota i toffan” är också “köööööönt”. Enligt mig, tämligen nyligen upptäckt, är det “köööööööönt” att springa i ett stilla regn, riktigt “kööööönt”. Nu eftersvettas jag som en fräsch gris och idag har jag fått en ny insikt; “Om man går ner till storlek 38 är det bra att köpa nya trosor också!” Förvisso håller jeansen dem uppe i vanliga fall, men i träningsbrallor finns inte det naturliga stödet om det är storlek 42 som sitter på. Nu kan det låta som om jag tappar det mesta på underkroppen nu för tiden, (jag syftar på mitt senaste bloggbesök av Ninnibethklanen när jag droppade kjolen ) men jag försvarar mig med att jag springer ensam med hunden i en inhägnad skog.

Men inget kan hindra mig och längre än till byxornas gren åker de ju inte och innan jag gick upp på vägen igen drog jag upp dem under armarna och sprang hem Där upptäckte jag två valpbilar bakom lagårn, men de drog snabbt från platsen när de såg mig, (BU!) men kom faktiskt tillbaka sen och knackade på. Bakom lagårn står nämligen en skrotad bil som en kompis till ettan “tappat” här. Den drar valpar till sig som flugorna dras till gödselstacken precis intill. Det kliade dock i mig att påpeka för en av bilförarna att han hindrade mig att köra om honom genom att kryssa över hela vägen en gång när jag skulle in på akuten med Tittilila. Jag vet att polisen fick tag på dem och att de “pratat” med dem men inte kunde göra mera. Hade den händelsen varit mera aktuell hade jag nog skrotat honom nu, men trots att jag är en Oxe är jag inte alltid långsint.

Nu ska den här “svettapan” (vi kallade tränande människor för det när vi var unga och lata och hängde i lekparken vid Idrottsgymnasiet i Järpen, utom när Ingemar Stenmark tränade balansgång med bar överkropp i biblioteksparken precis bredvid ) in i duschen. Det tog nästan 40 år, men slutligen insåg jag tjusningen med att ta ut sig frivilligt