dra av sig jeansen, top modell för kort och dra på sig träningskläder och ge sig ut i skogen… urk så lat jag känner mig.

Katten var en trevlig hårboll, han var mest bekymrad när matte och husse var bekymrade. Så var det kärleken, knepigt kapitel det där med kärlek, även när det är rätt kan det vara så tokfel ibland, fast i det här fallet fanns det många fel, men var ändå tokrätt

Här, på ön, ska jag tillägga, har det regnat hela dagen och på sina håll har man nog fått ordentligt, men vi ligger nog i nåt sorts “torrbälte” och det är inte många millimeter som välsignat vår jord. På sin höjd blir gräset glatt överraskat men övrig växtlighet undrar nog om Gud bara jäklas och fjuttar med sina dyrbara droppar. Förra året och året innan var vi fasligt nära Sveriges torraste plats, det var bara några kilometer härifrån som man fick den titeln. När jag kom hemöver i eftermiddags vräkte det ner, hela vägen, tills jag nådde “riktmärket” jag har för att börja dra upp gasfoten, där var vägbanan mer eller mindre torr och väl hemma på min egen grusväg dammade det som vanligt. Nog jäklas han allt…

Nä, jag drar på mig träningsutstyrseln och tar en runda, sonen och guben sitter och tittar på “Hästmannen”, förvisso en bra dokumentär men jag har sett den för inte allt för länge sen så jag klarar mig denna gång.

Vi får väl hoppas sommaren kommer tillbaka, eller att regnet vräker ner, så här mitt emellan kan vi inte ha det!!!