Idag har solen varit tokstark och ändå har vi nära på frusit ute i trädgården. Och säkert berodde de kalla vindarna på att regn och rusk är på gång, till och med korna råmar i högan sky och förebådar oväder.

Igår var jag och Tittilila hela dagen på St Olofsholms strand, badade, plockade flinta och kramades. Tittilila är en fröjd att ha med nästan överallt, hon är så glad och positiv. Det finns bara en sak jag kan “klaga” på, hon pratar oavbrutet! Straxt efter 15-tiden hade hon sin första tysta stund, och jag överdriver inte nu, men den varade hela 15 sekunder, inte mera Men go´ är hon. Vi valde en avskild del av stranden så det var bara hon och jag. Hon hade ju kunnat bli less, men vi sysselsatte oss utan problem hela dagen.

Idag ville hon dock inte till stranden så vi fyllde poolen och jag har kunnat fixa lite JAS-projekt, det vill säga, jag har ansat några äppelträd. Jag har också, under helt fel tid, planterat lite mera blommor som jag fått av Tant Tagg. Så jag gråter inte över eventuellt kommande regn, det behövs!

Tvättat har jag gjort i flera dagar, en massa gamla, avlagda kläder som ska lämnas in på Kupan på måndag. Det ska bli skönt att bli av med byxor i storlek C 23 och tröjor i XXL! De är overkligt stora, jag fattar inte, vill inte fatta att jag varit så stor! Jag menar, jag är fortfarande rund, men… insikten om HUR rund jag har varit har precis slagit mig. Det är märkligt, jag har aldrig sett mig så stor…

Hur som helst, nu åker de och kommer aldrig igen!

I morgon söndag ska jag inte helga vilodagen. Jag ska till Visby och försöka prata en katt till rätta och sen försöka lösa kärlekslivet åt en kvinna. Håhåjaja, en gör så gott en kan