Snart börjar livet kännas lite absurt. Dagen startar tidigt med fullt ös. Jag brukar inte göra så, jag brukar förvisso kliva upp tidigt, men sen brukar jag ta det rätt lugnt några timmar innan dagen brakar loss. Nu gör den det från start.

Inte nog med att jag sitter i traktorn och kör höpressen hela eftermiddagarna, förmiddagen går åt till att förbereda en rejäl kaffekorg med mackor och middagen. Vi är sju personer som ska ha mat, fika och massor av vätska under dagens gång.

Till råga på allt har jag rätt mycket kunder just nu. Det brukar jag inte boka in under hötider, men nu har jag/vi, varit sjuka så förbaskat mycket under vintern/våren så jag har inte råd att INTE jobba! Igår fick jag så ordna barnvakt för Tittilila. Det var två möhippor (säkert flera) i stan och jag satt i Paviljongen i Botaniska och la Tarot för två brudar. Samtidigt hade ytterligare en brud med nybliven äkta make, bröllopsmottagning i trädgården. Alla dessa brudar borde kanske få mig att riktigt vrållängta efter mitt eget bröllop kan man tycka. Men, nej! Faktiskt känns det som jag tagit mig vatten över huvudet när det gäller min egen stundande vigsel. Jag har ju gått in i detta med den inställningen att jag inte ska “bråka” utan låta nästanmaken få det som han vill, det vill säga, kyrkobröllop, i oktober, traditionellt så det bara stänker om det. Jag har bara haft en “no-no-punkt”, nämligen jag tänker INTE byta efternamn om vi inte byter båda två till gårdsnamnet. Det kommer dock inte ske, skulle jag tro, eftersom svärmor inte tycker att man kan det! Alltså tänker jag behålla mitt efternamn, eftersom inte ens nästanmaken vill heta det han heter i efternamn. Fast egentligen så hör ju “efternamnsfrågan” till de där traditionella sakerna som man bara ska, enligt nästanmaken, (jag frågade häromdagen om jag skulle gifta mig med honom eller med hans mamma, och fick faktiskt ett ärligt svar, “med båda egentligen”. Jo, det tänkte jag inte på, mitt blonda huvud! när jag föll ner på knä på grusgången den 14 februari!)

Jag skulle vilja gifta mig hemma i vår underbara trädgård. Jag skulle vilja göra det nu, när mina föräldrar redan är här, yngste sonen också är på ön. Jag ser ett grillparty, alla vi gillar är samlade i trädgården och in genom grinden kommer prästen. Men det går inte, “då skulle morsan bli besviken”… jaha…

Samtidigt träffade jag som sagt några blivande fruar igår och en hade passerat 50 med flera år. Hon och hennes blivande hade varit ett par i 16 år, han hade friat många gånger men det hade aldrig blivit av. Tills hon i fjol blev allvarligt sjuk, riktigt allvarligt. Efter den pärsen insåg de att livet kan bli oväntat kort, och anledningen till att det tidigare inte blivit av var just att de ville gifta sig så olika. Han ville dra utomlands och gifta sig i världens mest romantiska stad, medan hon ville gifta sig i trädgården hemma. I många år hade de stött och blött denna fråga och alltså aldrig kommit till skott.

Det är lite så det känns, jag tycker egentligen att det inte spelar någon roll hur vi gifter oss, bara vi blir gifta. Det kommer, oavsett hur vi gör, bli vackert och roligt och bra på alla sätt. Jag inser väl bara inte varför det ska vara så … traditionellt.

Jag lär återkomma till detta ämne, jag har inte ens lyckats få karln att stanna upp så många sekunder så vi kan skriva under Hindersprövningen och Namnblanketten. I morgon kommer en kund på morgonen, sen kör vi hö och sen ska jag måla 4 auror och sen kommer mina föräldrar mitt i natten. Här ser ut som jordens undergång så jag försöker “smygstäda” lite mellan varven. Idag ska vi köra hö, igen så det är hög tid att fixa mat, fika och som ni förstår, det finns inte mycket tid till att städa inte…

Jag är löjligt stressad, men det känns skönt att hinna in och skriva lite. Läsa era bloggar, jag är ledsen, det hinner jag nog inte

Jo, jag glömde nämna, jag kan knappt svälja, har svinont i halsen… det blir lätt så när nån jäkel står med blåslampa i häcken på en… när mina föräldrar kommer ska jag fly en dag, lägga mig på en strand alldeles, alldeles ensam, om jag så ska vada ut till en egen ö eller nåt!

En annan “kul” grej, jag hinner fan inte äta och har gått upp (!) TRE kilo! Men antagligen beror det på att jag inte hinner gå på dass heller