Jag mår ännu sämre, förkylningen känner sig stridlysten och har vänt och tagit nya tag. Jag är så jäkla less! Men, jag ringde “dumdoktorn” i morse, eftersom han ringde mig i fredags, till min förvåning! Jag hade begärt att få byta läkare, till en av de kvinnliga som jag träffat och verkligen gillar. Så ringer min “dumdoktor” och är jättetrevlig! Gör inte så! Nu vet jag varken in eller ut, men det lutar åt att jag ska vara smärtsamt ärlig mot honom. Klarar jag det? “Jo, du förstår, jag tycker det känns som du alltid skrattar åt mig och jag känner mig nonchalerad och du säger att jag är så jäkla frisk fast jag mår skit!” Just så vill jag säga till honom för just så är det! När jag pratade med honom i fredags fick jag även tid i fredags men sen ringde han och meddelade att det hade kört ihop sig där på eftermiddagen så han undrade om jag kunde ta en tid på måndag istället. Nej, det kunde jag inte, för just de tider han hade ska Tittililas läkare ringa så… jag tog en tid på onsdag istället. Det var ju före min fysiska breakdown. Men… nu ringde jag och sa att jag tar vilken tid som helst idag för jag står inte ut att gå i detta vakum tills på onsdag. Han var fortfarande jättetrevlig och önskade mig varmt välkommen klockan 14.30… jag blir så förvirrad när människor byter bana. Är du otrevlig, fortsätt för all del med det. Är du go och rar, fortsätt med det. Annars analyserar jag sönder era personlighetsförändringar och får otroliga tankebekymmer. Just nu vet jag inte hur jag ska bemöta denne “trevlige” doktor, men jag känner verkligen för att rensa luften och kanske “behålla” honom om han tar till sig kritiken och stänger av våra personliga tyckanden. Problemet med denne läkare är att vi bott för nära och att han säkert tror att jag är lite läskig efter en incident i samband med hans skilsmässa. Jag frågade “Hur är det med dig?” på gymmet en gång och fick hela hans kaotiska liv till livs. Det var nog inte riktigt meningen, att han skulle ösa ur sig allt det. Sen fick jag nog skulden, han tror nog att mina häxkrafter var anledningen till att han öppnade sig så för mig. Naturligtvis, (tycker jag) så är människan själv medial och får jobba häckan av sig för att inte avslöja det. Det går ju inte för sig, att en läkare tror på andlig kraft och naturmedicin. Där har ni vårt problem, han vågar inte slappna av inför mig, för jag VET för mycket om honom. Men kan han inte skita i det och behandla mig som en patient vem som helst och ta mig på allvar när jag säger; “Jag mår inte bra, något känns fel”. Jag hör nämligen till den, säkert majoriteten, av människor som tror, på fullaste allvar, att varje människa känner sin egen kropp själv bäst. Jag vet, läkarkåren tvivlar på detta faktum. Det är märkligt!

Det värsta med att vara förkyld och ha problem med andningen i över en vecka är att hjärnan slutar fungera, man hittar inte ord, tappar trådar hej vilt och blir, om möjligt, ännu mera förvirrad.

Därför, kära bloggare och läsare, over and out!