Solen skiner, frosten ligger gnistrande i gräset och från min datorplats ser jag hönsen och de pampiga tupparna inspektera dagen och markens utbud.

Tittilila var uppe halv sex, men då serverade jag henne frukost i köket och där har hon suttit och ätit med undantag av några besök i min säng för att ge mig goa filpussar och gnugga lite nästipp.

Ska nu hitta några kläder som sitter fast på min arma kropp Jag får ju som sagt ha svångrem på pyjamasbrallerna numera och det känns ju roligt att ha tappat så många av de överflödiga kilona men lite retligt är det allt att jag inte ska ha råd att uppdatera garderoben. Såg förresten en kvinna som skar bort överflödshud, eller utspänd hud efter graviditeter, igår sent på kvällen. (Jo, jag var vaken sist i huset igår, INTE TRÖTT!!!) Hon hade precis som jag en säck av uttöjd hud, (jaja, och fett) och man skar bort ett rejält stycke och drog ihop hela magen, även den inre magen, vävnaderna där, drogs ihop, men där skars inget bort. Hon var lite smårund, eller kurvig men det var just den där “muffinmagen” som hon inte ville ha kvar.

Precis så är det för mig. Jag kommer aldrig kunna banta bort min töjda mage efter fyra graviditeter… Jag minskar hela tiden i måtten ovanför denna påse, men där den är, där händer inte mycket. Det känns trist för jag kommer aldrig bli av med den, även om den blir mindre.

Det är tur att jag är fattig, annars hade jag nog lagt mig under kniven och hyvlat bort den magen… Ja, det hade jag!

Nu ska jag skärpa till mig, ska till min väninna och träffa en reporter och fotograf. Men jag är bara med som moraliskt stöd. Jag är glad att min hjälp så tydligt gjort henne gladare. Hon är på gång nu, och säger om och om igen; “Fan Märtagreta, du är en ängel!” Jag har inte hjärta att be henne bestämma sig… nog för att jag kan vara både ock, men inte samtidigt… väl?