Kommer ni ihåg att jag för drygt en vecka sen ondgjorde mig på att en mörk tvätt blivit luddig av papper som guben glömt i sina arbetsbyxor?

Häromdagen skulle jag tvätta Tittililas röda åkpåse, den är gjord av en gammal dunjacka och är väldans bra. Naturligtvis har den fickor, för det är det oftast på dunjackor. Jag använder aldrig dom, men mamma, som faktiskt gjort påsen, hon stoppade, när vi var uppe i Jämtland, en blå ”finservett” och en packe pappersnäsdukar i en av fickorna. Jag var med, jag visste det, men visste också att jag aldrig skulle komma på att använda dem då jag inte kollar de fickorna. Naturligtvis kollade jag INTE fickorna och naturligtvis var tvätten blåluddig, för att inte säga lätt färgad, av den blå servetter och näsduksförpackningen liknade en papiermarchéfigur av okänd art.

För en vecka sen skickade jag guben för att handla, bland annat äpplen och apelsiner, (min dotter är storkonsument av frukt). Apelsinerna var faktiskt oätliga, till och med för en surkärring som undertecknad. Jag sa inget, jag inser att han inte ser på apelsinerna om de är goda eller inte. Men jag bakade upp dem istället, pressade i kakor… och lite fel blev det så visst… i mitt huvud gnälldes det, jag erkänner.

Några dagar senare köper jag äpplen, som ser jättegoda ut… de var skitsura, kartiga!

Jag kan inte låta bli att le, ”Där fick jag!” Jag ska inte gnälla på andra eftersom jag… (aj, det här gör ont att erkänna ) INTE är ofelbar själv!

Speglingar, kan man kalla detta, det händer ofta i mitt liv. När vi bestämde oss för att ändå skaffa barn fast jag var 38 år mötte jag i min kundkrets massor av äldre mammor. När vi fått tre-, fyra och fem missfall dök det upp andra kvinnor som berättade solskenshistorier om många missfall men sen en eller flera lyckliga graviditeter. När jag inledde förhållande med min gube, fast jag var gift, (olyckligt, men gift) träffade jag parter från båda sidor, de som blivit bedragna och de som bedragit. Jag insåg snabbt vikten av att rensa luften i ett tidigt skede och berättade för min dåvarande man att jag ville skiljas och att jag hade ett förhållande.

Möten med människor, mötet med mig själv… jisses, det är häftigt att vara människa, i stort och i smått!

Idag är det mer än dåligt väder, regn, blåst och fem ynka plusgrader. Men, bortsett från värken och kroppsdelar som trilskas när jag vill röra dem, så mår jag bra!

Kram på er!