En av mina allra bästa vänner opererade in en ny disk i ryggen i onsdags uppe på Löwenströmska sjukhuset. Jag ringde henne redan dagen efter för att kolla hur det gått, då hon var rätt nervös innan. Hon kvittrade som hon brukar, när hon mår bra, och DET har hon inte gjort på drygt ett år, minst. Allt hade gått så bra, det kändes helt underbart bra, sa hon, och då var ändå morfinet bortkopplat sen flera timmar tillbaka.
PÃ¥ lördagen ringer hon mig, samma glada vän, ”Det är som ett nytt liv Märtagreta” säger hon. De har tagit bort blodtrycksmedicinen, för hon är liten och smal och vältränad och har bara haft högt, mycket högt, blodtryck pÃ¥ grund av den hemska värken. Hon har inte ont nÃ¥gonstans och kan gÃ¥ och stÃ¥ bra korta stunder. Hon är sÃ¥ lycklig. PÃ¥ söndagen fÃ¥r hon sÃ¥ flyga hem… Biljett är beställd, till Terminal 2, där hon ska kontakta informationen för assistans, som ocksÃ¥ är bokad, dÃ¥ hon inte fÃ¥r lyfta alls och inte gÃ¥ för mycket. Vi pratar rullstol och INGA som helst lyft. En trevlig taxichaufför hämtar henne och kör henne till terminalen, hjälper henne, självklart, med väskan och pekar Ã¥t vilket hÃ¥ll hon ska gÃ¥, inte lÃ¥ngt alls. När hon kommer till Terminal 2 och informationen där blir hon, till sin förvÃ¥ning, hänvisad till Terminal 4 för där ska tydligen Gotlandsflyget gÃ¥ ifrÃ¥n. När hon ber om assistans säger kvinnan i disken nej, det fÃ¥r hon framme vid Terminal 4! Min väninna vet att Gotlandsflygen gÃ¥r vanligen frÃ¥n Terminal 3 men förutsätter att personalen vet bättre.
Under stor möda hasar hon sig med sin nyoperarade disk till Terminal 4, där de skrattar åt henne och kallar henne förvirrad då hennes plan, naturligtvis går från Terminal 3. Hon inser att dit hinner inte hon, och ber åter om den assistans som fanns med i bokningen, men får ingen. De berättar var trapporna är och min väninna talar om att hon inte kan gå i trappor och då ger de henne beskrivning till hissarna istället. De lovar dock att ringa och hålla planet. Svimfärdig, gråtande och snorig, går hon hela den långa vägen, (jag tror det blir närmare en kilometer, om inte mera och då har hon redan gått den vägen, från Terminal 2!) från Terminal 4 till Terminal 3, det tar låååång tid, hon har mycket ont, mår jättedåligt.
Vid incheckningen pÃ¥ Terminal 3 fÃ¥r hon hjälp med väskan upp pÃ¥ bandet, men när bokningsnumret knappas in visar det sig att incheckningen är stängd och människan där, (som var en av de fÃ¥ trevliga) säger att hon kommer fÃ¥ med väskan pÃ¥ flyget, det ska hon ordna, men först ska hon ner en vÃ¥ning, till säkerhetskontrollen. Med nyopererad rygg, (man har gÃ¥tt genom magen för att utföra operationen) tar hon sig dit, mödosamt, lÃ¥ngsamt. I säkerhetskontrollen tar hon av sig jacka, lägger handväskan pÃ¥ bandet och säger att hon inte fÃ¥r lyfta upp resväskan, men det kanske den kvinnliga säkerhetsvakten kan? Absolut inte! ”Jag lyfter inga väskor!” fräser hon. ”Ja, jag FÃ…R inte lyfta, för jag är nyopererad!” säger min lilla 156 centimeter lÃ¥nga och 46 kilo tunga kompis, med all den kraft hon kan uppbÃ¥da! Men det spelar ingen roll, kvinnan i säkerhetskontrollen blir förbannad och säger en gÃ¥ng till att hon minsann inte lyfter nÃ¥gra väskor. Min vän vänder sig bak i kön och kollar om nÃ¥gon annan resande kan hjälpa henne. De ser allmänt chockade ut av det otrevliga bemötande hon fÃ¥r och naturligtvis fÃ¥r hon hjälp, pÃ¥ och av. I väskan ser de att det finns vätska och kanyler, Blutsaft dÃ¥ hon förlorade sÃ¥ mycket blod och även fÃ¥tt transfusioner, och sprutor som hon ska ta i tvÃ¥ veckor sÃ¥ hon inte fÃ¥r proppar efter operationen. Det gÃ¥r ju inte för sig, och G blir Ã¥ter ledsen, förtvivlad och arg dÃ¥ hon är i stort behov av medicinen, det är söndag, mitt pÃ¥ dagen och därför har hon fÃ¥tt med sig sÃ¥ hon ska klara sig nÃ¥gon dag. Säkerhetspersonalen fÃ¥r tydligen in detta under pannbenen, efter avsides överläggning sinsemellan och lÃ¥ter henne behÃ¥lla medicinerna. Däremot sÃ¥ beslagtar de hennes toalettväska som innehÃ¥ller för stora behÃ¥llare med vätska, (schampo, balsam med mera, av princip) ”är det okej?” frÃ¥gar de G. ”Jo, om ni tror jag har nÃ¥n bomb där sÃ¥ släng det för fan, bara jag fÃ¥r ha kvar mina mediciner. Sen ska hon själv genom… och det piper, hon grÃ¥ter om möjligt ännu mera, dÃ¥ hon faktiskt inte har koll pÃ¥ om det opererats in nÃ¥t Titan i ryggen och försöker snörvlande förklara det. G är inte en grÃ¥tande person, hon är rolig, glad och underbar, men i det här läget ”kom allt”. Hon släpps igenom utan vidare visitering, det var ju annars bara det som fattades.
Gaten ligger lÃ¥ngt bort i korridoren och väl där ser hon planet stÃ¥ med surrande motorer utanför fönstret. Jag upprepar, ”HON MÃ…R FRUKTANSVÄRT DÃ…LIGT!”
Mannen i gaten beklagar allt han kan, men de var tvungna att släppa iväg flyget, hon får inte kliva på nu. Det är fyra dryga timmar till nästa flyg! Hon kan inte sitta någon längre stund, det finns ingenstans att stå, hon får dessutom inte lämna väskan obevakad.
Helt slut tar hon en macka och kaffe för att inte svimma av och hon grÃ¥ter hejdlöst, snorar och känner sig, (och ÄR) uttittad som bara den. Hon gÃ¥r tillbaka till mannen in gaten och frÃ¥gar om nÃ¥gon kan ta hand om hennes väska, dÃ¥ hon mÃ¥ste ha kroppen sÃ¥ dumt vriden när hon ska dra den hela tiden. GÃ¥ är det enda alternativet för henne nu i mÃ¥nga timmar dÃ¥ hon inte kan sitta och det inte erbjuds ett vilrum. Han beklagar, (och hör till de trevliga) men när hon Ã¥ter ber om assistans, upp till incheckningen igen, dit han hänvisar henne, sÃ¥ kan han inte ordna det, inte nu heller! SÃ¥ hon tar sig dit… checkar in, och dÃ¥ upptäcker personalen där att hon inte är den hon ska vara! Hon är bokad i fel efternamn och eftersom G bokat via telefon sÃ¥ har väl ResebyrÃ¥ns mottagare hört fel, det är tvÃ¥ vanliga namn här pÃ¥ Gotland som förväxlats. Han ordnar i alla fall det, noterar och meddelar gaten att namnet är fel, men att hennes namn är GT och inget annat.
I brist pÃ¥ annat tar hon sig ut och ringer sin syster som säger Ã¥t henne att gÃ¥ till Informationen vid Terminal 2 igen och pÃ¥tala allt som hänt, att hon pÃ¥ grund av dem missat sitt flyg och att hon faktiskt har rätt till kompensation. Hon har inget att göra, och kan bara gÃ¥ sÃ¥ hon gÃ¥r den inte allt för lÃ¥nga vägen till Terminal 2 frÃ¥n Terminal 3. I informationen sitter en kille, tidigare var det en tjej som hänvisat henne sÃ¥ fel till Terminal 4. Hon berättar och han är sÃ¥ förstÃ¥ende och trevlig och ber sÃ¥ mycket om ursäkt men kan bara erbjuda henne 30 kronor i kompensation, sÃ¥ hon kan äta nÃ¥got under den lÃ¥nga väntan till nästa flyg. Ingen bädd, inget annat. Tjejen dyker upp och när G talar om för henne hur fel hon kommit pÃ¥ hennes inrÃ¥dan käftar hon emot och pÃ¥stÃ¥r att G har missuppfattat henne och hon har minsann inte skickat nÃ¥gon fel, för hon visste inte ens var G skulle Ã¥ka! ”HUR kan du dÃ¥ hänvisa mig till Terminal 4 om du inte ens visste var jag skulle? ” frÃ¥gar G. ”Du skulle ju ha assistans, det fÃ¥r man där,” säger den unga kvinnan. Men det hade ju inte G fÃ¥tt där heller och pÃ¥ grund av denna miss hann hon inte med flyget. Tjejen vänder pÃ¥ klacken och gÃ¥r, för dagen och vill inte pÃ¥ nÃ¥got sätt ta pÃ¥ sig ansvar för det inträffade, det enda G i det här läget ville ha var en ursäkt.
I 18-tiden gÃ¥r sÃ¥ äntligen flyget och i gaten pÃ¥ Terminal 3 frÃ¥gar personalen om hon vill Ã¥ka rullstol ut till planet, 20-30 meter! ”Nej du, har jag fÃ¥tt gÃ¥ hela jävla dagen sÃ¥ kan jag nog ta mig de stegen ut ocksÃ¥” säger min väninna.
Så min högt älskade vän, som haft så ont, genomgått en så lyckad operation, kan nu inte gå, benen krampar, värken i rygg och sida är fruktansvärd och hon mår rysligt dåligt psykiskt, rädd för vad detta äventyr ska ha ställt till med för skada i hennes nyopererade ryggrad.
Vad skulle ni ha gjort? Löwenströmska säger att det här har hänt förut med just Gotländska patienter, G är dock den som drabbats allra värst. Flera kommer drabbas. Löwenströmska tycker att hon ska gå vidare, att detta måste ut och jag håller med. Men hur gör man? Kontaktar man kvällspressen, Aftonbladet och Expressen? Eller något granskningprogram på teve? Eller kontaktar man Arlanda och kräver förklaring och ersättning? Även om saker och ting fortfarande ligger rätt i hennes kropp så har belastningen orsakat stor smärta, och stort psykiskt lidande, jag tycker det ska ersättas.
Hoppas ni orkade läsa allt detta, för här behöver jag råd, jag vill hjälpa min vän och hon vill inte att flera ska drabbas. Hon var så mycket värd att få må bra!