Efter en lång chat med sonen och konsekvent vägran från honom att skicka bild på flickvännen har det hela nu trappats upp till en ful utpressning. Jag har givit honom ett dygn, sen rullar bilder in på mobila bloggen av nämnde son i olika prekära (läs bebisfoton) situationer. Det är dags att offentliggöra en sandlådebilder, dassfoton och andra pinsamheter som denne son bjudit sin familj på under de senaste 20 åren.

Här föder man fram de små liven, i stooooooor vånda, (okej, han flög ut som en champangekork, men ändå!), duttar och pysslar om dem under sina glans dagar. Lär dem allt de kan ha nytta av i livet, (dammsugning, diskning, tvätt och matlagning, en och annan moralkaka har också kärleksfullt slunkit ner i bästa välmening). Sen så; “POFF” så har man ingen insyn i deras liv längre! Tänker jag gå med på detta? NEJ! Nu är det allvar, son nummer tre, solen i mitt liv, har revolterat och då jäklar ska morsan vässa klorna och ge honom på moppo! (Nästan så jag hoppas att han inte skickar fotot, jag har så många roliga kort på honom )

Så, nu ska jag skicka en länk till honom… som den ömma moder jag är!