Ont har jag, fryser gör jag, in i duschen och sen en seriöst lagd make-up som täcker alla spår av pisshumöret som intagit mig. Vaknar ni ibland och känner att “fy fan så ful jag är” och sen går man på så, ALLT är fel? Perspektivet på livet har ställt sig med näsan rätt in i hörnet i det svarta “neggorummet”. Jag är så trist idag så jag kan inte låta bli att le åt mig själv. Röda “gamla” glasögonen är framletade, (de är bara ett år drygt), de passar mitt humör och allmänkänsla i kroppen. Mina nya är rosa och turkosa, mina “gladbågar”.

Jag ska ha mens, min halvdag av MYCKET LÄTT blödning ska igång, endera dagen. Efter min operation, Cavaterm, har jag inte några blödning att tala om, men jäklar, hormonerna åker berg- och dalbana lik förbannat. Det känns rätt skönt Jag är så normal så!

Idag skiner solen, ordentligt, men det är än så länge fyra grader varmt och, as usual, förbaskat blåsigt.

Förresten, såg ni Rent Hus på fyran igår kväll? Vilket läskigt program!!! Speciellt om man som jag prioriterat bort städningen hela veckan och lyckats rättfärdiga sig kanonbra hela tiden! Nu måste jag nog ta tag i eländet, trots allt, så inte de där övernaturligt läskiga tanterna invaderar mitt hem!

Egentligen var det ett sorgligt program, jag känner till flera människor som lever i liknande kaos som mannen i programmet. Vad man glömmer är att han faktiskt är sjuk, kommer inte ihåg vad det heter, men det kan jämställas med alkoholism, matmissbruk, sexmissbruk med mera. Att få hjälp några dagar att röja undanröjer ju inte problematiken, att han skaffar sig nya prylar som är “bra att ha”. Jag känner en familj där ena medlemmen sparar allt, varje artikel, varje tygbit, och dessutom skriver ner i princip allt som händer i livet och arkiverar buntvis med papper i det gemensamma hemmet. Ett rum efter det andra intas av denna person och den övriga familjen har snart ingenstans att sitta och äta eller bara umgås. Det är en sjukdom, och jag mår lite illa av att man gör “förnedringsteve” av en sjuk människas liv.

Så där ja, städa var det, det är bra att jag är lite grinig, då brukar det gå snabbare. Men snabbt kommer det inte att gå, Tittilila har gått bärsärk bland alla “nya” leksaker efter hemkomsten från Jämtland. ALLT är roligt att leka med igen, och på samma gång. Försökte lära henne igår att när man ledsnat på en sak kan man lägga undan den där man hämtade prylen. Hon ville ha hjälp att klä barbiedockan och jag hittade båda klänningarna och andra skon, till hennes stora glädje. Den stora frågan var om hon ville klä dockan i sommarklänningen eller festklänningen med guld och spetsar… “äääum… äääum… “. Efter noga övervägning slängde hon den blommiga, rosa sommarklänningen på köksgolvet varvid jag sa åt henne att ta med den och lägga den i docklådan. “Nej mamma”, och handen i sidan som en annan viktigpetter medan hon bestämt stegade in med dockan i salen. Hon vet vad hon vill, envis och bestämd, jag fattar inte var hon fått det ifrån!