Frågetecknet borde gå göra större… de ringde från nåt produktionsbolag, tror jag, och ville göra ett pilotprogram om vår familj, med anledning av att jag har vuxna barn hemmaboende. ”Nja, men det stämmer ju inte i många veckor till, och alla har sysselsättning”, försökte jag… ”Ni får naturligtvis bra betalt…?”

Hm, jag minns alltför tydligt att jag här på bloggen deklarerat att jag INTE ska ställa upp mera för teve… men… ”programmet kommer aldrig att sändas och ni får bra betalt”… fasen…

Ungarna är med, ”ska vi bara vara oss själva, hehehe?” (”Det blir som familjen Osborne” började de genast spåna).

Jag vet inte jag… lovade att ge besked i morgonbitti, pengar är kul, speciellt till jul… En dags filmning och så kommer en ”specialist” med ”konkreta råd” för hur ungdomarna ska kunna ”starta sina egna liv och komma ut i vuxenlivet”…

Nu tycker jag inte vi är en vanlig familj, där de vuxna barnen lever på mig. Det är ju dom som fixar allt och ger sina pengar till hushållet gör de. De tvättar, städar, bär in ved, tänder upp och passar lillasyster när helst jag behöver deras hjälp. ”Vi vet att du är väldigt verbal och inte bryr dig om kameror, så vi tänkte att du och din familj skulle passa jättebra…” försökte hon igen, och smicker, ja, det känner man ju igen. ”Jo, men… ” ”och det kommer inte att sändas. Det ska bara sändas runt till olika kanaler i förhoppning att någon köper in en serie”…

Märtagreta slits mellan girighet och avighet nu. Pengar har jag inte… tid att spela in en dag och galna ungar som ställer upp och verkar hopplösa, det har jag… men har jag lust?  Redan nästa vecka dessutom, mitt i julförberedelserna, mitt i grådaskiga dagar, mitt i sömnlösa nätter?

Fasen också!