Han har kilat vidare, sällat sig till sin skapare, vandrat över ån mellan liv och död, trillat av pinn´, kolat av, IS NO MORE AMONGST US!

Jag vill inte gå in på detaljerna, och kan inte heller egentligen styrka hans identitet, det kan ju röra sig om en kusin, en moster, en avlägsen brylling, vad vet jag. Någon är död, och denne någon hänger nu ute på trappan för att det var TÄNKT av mina elaka söner, att jag skulle se den och skrika när jag kom hem från dagis. Men jag var djupt försjunken i att skriva svar på ett sms, så jag stod där ute på trappan, medan son nummer tre, The Evil Mink, hoppfullt stod innanför och väntade på reaktionen. Till slut hoppade han ut och skrek med hög röst; “ah, en råtta”… “eh, vaaa?” sa jag, utan att lyfta huvudet ur sms-position. Så då började han peka på “död-mus-installationen” som de anordnat till min “ära”. “Fan morsan, du är hopplös… helt jävla apatisk när du håller i mobil eller dator”… “mmm…” svarade jag, sedan jag i alla fall kastat en blick på deras verk, men jag hade inte tid att skrika, då sms´et skulle iväg… det finns så dåligt med täckning här så man går inte gärna in förrän man sett att det sänts iväg.

Staden väntar, sängen hägrar, men när nu guben överraskar med att vilja åka så… man kan ju gå åt varsitt håll…

Kram på er!