Idag ska jag skjutsa iväg Tittilila på dagis och förhoppningsvis klara av att vila sen hela dagen. Blir väl aldrig frisk om jag inte tar tag i vilandet…

I bakhuvudet tänker ju Fröken Duktig på tvätten, det dassiga badrummet som måste städas och på att bullarna mystiskt tagit slut. Dilemmat ligger alltså i hur jag ska lyckas stävja denna duktighetsmoster inom mig idag.

Egentligen känner jag mig frisk, men har svårt att svälja på grund av den såriga halsen. Lite yr är jag också, mest när jag sitter ner faktiskt, så jag misstänker att jag åter igen drabbats av nåt virus på balansorganet. Det gjorde jag första gången för drygt fyra år sen efter att jag vakat vid min biologiska fars dödsbädd i fyra dygn. Då snurrade världen i nästan ett halvår. När jag låg och när jag satt stilla.
Sen har jag haft det i kortare perioder lite nu och då, just kring förkylningar. Kanske ytterligare en åkomma som tenderar komma tillbaka när man väl haft den en gång. Som med halsfluss, lunginflammation och ryggskott.

Fan… säger som Ann, man börjar känna sig gammal när krämporna radar upp sig och kroppen inte är på topp. Å andra sidan så vet ju jag att jag i grund och botten har en mycket god fysik numera, efter nära 20 år som ”sjuk”. Visst har jag fibro fortfarande, men jag har ett ”verktyg” som fungerar mot symptomen. Jag vet att när jag tränar och håller igång så är värken inte längre en regel, utan mera ett undantag. Det känns skönt, och att jag går mot mitt 44de år betyder inte att jag behöver tackla av ännu. Jag var sjuk och trött och hade värk dygnet runt när jag var 33.

Förresten, jag har hittat en blogg som Rut, 92 år skriver! Gissa om jag ska hänga mig kvar här i nästan 50 år till

Nu är det dags att klä stumpan. Håll tummarna för att jag lyckas stävja Fröken Duktig!