Det var då själva fan! Ja, jag menar det! Nu har vi varit in på jourläkarbesök i Visby igen! Det ÄR ju så roligt att köra tio mil, Visby tur och retur!!!

Tittilila har ögoninflammation igen, efter en dags icke-medicinerande. Nu fick hon nya droppar, och det skulle hon ha fått redan i måndags enligt den här läkaren, när hon inte hade blivit nämnvärt bättre då på tre dagar. Jag ringde och ifrågasatte att det tog sån tid att bli bättre. Men nehej då… det var som det skulle. Jag är sååååååå nära att göra en anmälan, samma sköterska har nu suttit och ljugit först min son och nu mig, rakt i örat/ansiktet. Hon håller en annan doktor Dum bakom ryggen, så är det bara.

Skit samma, läkaren i stan sa att Tittilila nog inte skulle på nåt tantkalas där medelåldern är cirka 79,5, (om man räknar bort mig och guben, oss ”ungdomar”) då det smittar nåt hemskt. Sen ansåg han att min hals/stämband nog är smittat ifrån henne. Det kan sätta sig var som, i ögonen, i näsan eller i halsen. Sånt ska man inte ge till gamla tanter, inte andra heller.

Men jag mår bättre, mycket bättre, även om jag låter skitsjuk, eftersom rösten inte riktigt vill. Jag blir genomsvettig om jag pratar! Det känns som jag sprungit när jag pratat tio minuter i telefon med mamma.

Här blåser det upp till storm, (utomhus, kanske man ska tillägga då inlägget andas viss frustration ) Det är lördagkväll och en doftande mjukpepparkaka står och gräddas i ugnen, den lär bli het, om ”känslorna” var med i baket!

Kram på er!