Östgötatidningen ringde och tackade för mitt brev, mannen presenterade sig med namn och han berättade att de var intresserade av att ha mig som krönikör en gång i veckan! “Vi har följt din blogg nu och känner att ditt sätt att skriva skulle passa vår tidning. Söndagskrönikör, känns det som något du skulle kunna tänka dig?”

Ja, det var en dröm, naturligtvis, och inte har jag skickat nåt brev inte!

I drömmen gick jag i taket av glädje och ringde runt till släktingar och vänner, var av en släkting reagerade med ett stort “NEJ!” Personen ville inte att jag skulle skriva om mig och mitt liv i “nån tidning”. Även andra i släkten tyckte inte det var någon höjdarnyhet och delade definitivt inte min glädje.

Så det som var en så fin dröm grusades av dessa kommentarer. Varför drömmer man så?  Jag drömmer ju om att skriva, att få kåsera om det vanliga livet på en bondgård på Gotland. Än så länge är det bara drömmar och självförtroende nog att verkligen dyka på tidningar har jag inte, men tanken finns, att… det skulle vara kul. Fast jag hade tänkt mig Land eller något liknande.

Nåja, jag påverkas väldigt mycket av så starka drömmar och det retar mig att jag inte kan komma ihåg hans namn. Jag vet också att om jag skulle få chansen skulle lusten vara större än att jag skulle lyssna på negativa kommentarer.

Tittilila var skrämmande nära ett kruppanfall i natt och ville först och främst inte på några villkors vis sova igårkväll. Hon fick sitta med en stund i soffan efter åtskilliga försök och hostframkallande gråtattacker.  Sen somnade hon oroligt, och så har natten förflutit. Det är inte konstigt då hon är väldigt snorig och rosslig. Dock ingen feber och en sjujäkla energi. Själv vaknade jag vid tre och hade så ont i höften så det gick inte ligga kvar. Fick gå upp och ta värktablett, vilket inte skett ofta sen jag började med utrensningskuren. Min teori är att gifterna i kroppen sitter i leder och skapar smärta, väck med gifter och värken minimeras avsevärt. Efter två veckors kur och mitt ämliga tillstånd för en dryg vecka sen har jag tagit medicin två gånger, annars brukar det behövas var och varannan dag! Snart är dock Biodrain tabletterna slut och jag tänkte avsluta utrensningen. Då har jag hållit på en månad, och man kan hålla på upp till två månader. Jag känner mig rätt ren nu och ärligt talat behöver jag lite vila, för det tar också.

Det blev, på grund av prinsessans bravader igår, bara pepparkakor och ost. Vinet, den sista pavan, ligger kvar i stället. Systemet i Slite har stängt till februari, då man bygger om till “självplock” så närmaste system ligger i Visby, och dit åker jag inte så ofta. Visst finns det ställen där man kan beställa, men det blir ju inte av.

Idag ska jag försöka röja bland Tittililas kläder, (hon kallar sig själv Nila numera, lägger handen på bröstet och ser bestämt ut när hon vill göra nåt själv och säger “Nila”, då ska man inte lägga sig i hennes göromål inte!)

Sen har jag en kund så jag får väl ta en dusch och fräscha upp mig lite. Känner mig lite som vädret, dassig. Här regnar det och är grått, men inte blåsigt, som jag tror att norra Sverige har idag.

Ta vara på dagen mina vänner!