Jag är en kvinna i mina bästa år med 23-årig chefsvana. Kan få den mest arbetsovillige att utföra sina sysslor. Med enkla kommandon som dock ej går att misstolka har jag under dessa år fått tonåringar att självmant (hm) att sköta tvätt, dammsugning och disk. Det har även hänt att dammtorkning och matlagning har genomförts utan större anmärkning.

Jag är urkass på att skriva CV, då jag för det mesta blivit tillfrågad om arbeten och arbetat med eget, men egentligen borde jag söka som hotellchef, eller något i den vägen. Jag tror på fullaste allvar att jag skulle klara det med bravur. Jag har under tio år drivit ”värdshus” och inhyst upp till 15 tonåringar samtidigt i ett vanligt enfamiljshus dimensionerat för cirka sex personer. Jag kan utan störa ansträngningar laga mat för på en kvart till samma antal personer, fast jag hade tänkt en familjemiddag för fyra-sex stycken.

Jag lyckas allt som oftast få tråkig lövräfsning eller dyligt att gå i expressfart, genom att ”kommendera” (varför citationstecken igentligen, klart jag kommenderar!) och få ett tjugotal gropar grävda för cirka 100 lökar precis där jag vill.

Jag har skrattat, oj vad jag har skrattat idag. För hur ovilligt de än kommer ner och hjälper sin ömma moder med trädgårdssysslorna, så har vi kul, riktigt kul. Det tog cirka femton minuter, så var alla lönnlöv borta, och det var MYCKET!

Sen har jag också gjort en god gärning, hälsat på svärmor med Tittilila. Hon började nästan gråta av glädje när vi kom. Det har ju inte funnits tid på två veckor på grund av dagis. Hjälpte henne även hänga upp, de sedan en månad tillbaka strukna gardinerna, då guben ”aldrig har tid att hjälpa henne”. Jag förstår att han får höra en del där hemma hos mor, hon är så bra på att tala om hur jobbigt hon har det. Det har hon också, men guben ligger verkligen i och det är ju inte farligt att be mig om hjälp med sånt, men det gör hon inte. Förrän idag då, så nu är hon glad, och jag känner att jag kan hjälpa henne och guben.

Annars är det en helt vanlig dag, vi har lekt, jag och Tittilila, vi har ”munhuggits” jag och sönerna, hunden, som är i höglöp för sjätte dagen (!) rider på katten, (som hon egentligen hatar, men nu är han sååååå söt!) och på Tittilila. Hon får mycket skäll nu, stackarn, hunden alltså. Grått har det varit, men jag känner mig så nöjd och glad. På spisen puttrar en alldeles vanlig köttgryta med mängder av rotfrukter, utan ”sötsur” sås, som guben inte gillar ”vidare värst”, (fick jag veta förra veckan, medan jag och trean tyckte det var en riktig höjdare, (den med banan och grejer i som jag skrev om, om någon kommer ihåg).

Ikväll får vi ju offra oss på lite pepparkakor och ost igen, ack ja…

EN flaska vin finns kvar i vinstället, jag hade tänkt spara den men det vete sjutton.

Ha en fin lördagkväll alla vänner!