och jag har nyss sett Tv 4 vädersprognos och de hade en ny presentatör och han såg onekligen skiträdd ut. En annan presentatör som de hade förut i sommar han schabblade bort presentationen så till den milda grad att han till slut bara la av mitt i presentationen. Dagens nykomling log i alla fall och fortsatte. Ja, jag har varit med i teve en gång, och jag borde kanske ha fått lite tunghäfta och lite kameraskräck, men se det fick jag inte. Jag tänkte överhuvudtaget inte på kameran. Det var synd, jag skulle ha darrat och rusat ut, med tanke på hur jag såg ut. Där och då insåg jag att jag inte är fotogenisk, not at all. Jag menar, jag kan se rätt bra ut i spegeln, men förevigad på bild så är det inte riktigt lika bra.

Äsch, jag har inget behov av att bli tevekänd heller så det kan vara som det vill med kamerakärleken. Fast det har gjort att jag tackat nej till övriga ”uppdrag”, nej, nu ljög jag, jag har filmats tre gånger, en gång blev det sänt, en gång blev det inget av det och den tredje gången blev det visst någon dokumentärfilm på en dokumentärfilmsgala. Den har jag inte sett, och lika bra är det. I fyra dagar hade jag starka lampor uppgillrade i min sal och följdes varje steg jag tog. Det var kul, men jag har som sagt inte sett det färdiga resultatet, tror förresten att Tant Tagg har gjort det.

Det finns även en Högskoleuppsats skriven om mig, den har jag läst, och den var riktigt rolig att läsa. Ämnet var folklivsforskning Man är ju lite egen

Jag har inte gräddat bondkakorna, de hinns i morgonbitti. Jag är morgonmänniska, (jag skrev inte morgonpigg! för det är jag inte!), nej, jag är morgonmänniska i den bemärkelsen att jag får saker gjorde på förmiddagen, från morgonen. Sen tacklar jag av och släpper fram den lata delen av mig, den är rätt dominant…

Nej, här ska jag inte sitta ikväll. Tittar runt lite och säger härmed god natt till er…

Kram