passar jag på att göra idag. Underbart friskt även om regnet faktiskt inte varit rikligt alls, två millimeter under jordytan dammar det fortfarande.

Så här är det, jag har fått låna son nummer tvås stationära dator, den står uppe på kontoret, jag går aldrig upp i mitt hus och det kommer ni förstå om ni hälsar på, det är liksom en vindstrappa upp. Detta är inte lätt att ändra på. Vi har kontor/gästrum uppe och ett stort sovrum som son nummer ett bor i. I sommar bor det turister/kusiner i kontoret i sammanlagt tre veckor, och jag har då ännu mindre anledning att gå upp och sätta mig här.

Dessutom har son nummer två det trögaste tangentbord man kan tänka sig och jag som skriver som en kulspruta i vanliga fall får spunk på detta…

Jag har badat, solat, kört hö, lagat mat till sammanlagt två hundra personer ungefär, utspritt på en och en halv vecka. Jag har haft kul, stressigt, tröttsamt, allt på samma gång.

Och nu ska jag gå ner och se så inte dotra ritar flera tatueringar på sin lilla nakenfis kropp. (Den ungen VILL ha tatueringar, men dock icke kläder!)

Jag vet inte, skördetider gör mig lite religiös. Naturen är underbar nu, höet är tjockt, solen är varm, vindarna ljumma. Skörd är inte bara det vi människor kan äta, det vill säga det vi skördar om hösten. Det är nu skörden börjar, rikt hö, fina djur, bra kött.

Jo, jag har varit vegetarian i sju år som längst. Jag älskar vegetarisk mat, absolut. Men en kombination av det som växer själv och det som växer av det som växer, passar mig bäst.

I natt kommer kusin M med familj, jag har inte orkat städa in dem… eller, det är inte så farligt ändå. Några barn får sova i lekstugan, resten får knöla in sig i mitt behandlingsrum.

En annan dag ska jag skriva nåt läsvärt om hökörning, om vaggandet, fram och tillbaka, i timmar, på en solig, het åker. Det är i princip bara vi och huggormarna som står ut där i hettan. De ligger i hösträngarna och solar sig, och så kommer jag då, med den jättelika avfallskvarnen, fast liggande, som pressar ihop höet till balar. “Tjoff… Tjoff… Tjoff” Enormt sövande ljud… lååååååååångsamt, kör man, längs med hösträngarna, ner med kopplingen i svängarna, så man får med allt… Huggormar är fridlysta så jag har koll, fast… i ärlighetens namn inte bara för deras skull, även en avhuggen orm kan hugga en nära och kär.

Där sitter man, i sövande “tjoff… tjoff… tjoff…” timme efter timme efter timme.

När man så småningom får sova drömmer man om hö, man följer hösträngarna, räknar raderna, kollar den gigantiska skruven… blir förbannad på maken som petar för nära i “den farliga maskinen”. Tittililas observation idag, “det DÄR, det är en FARLIG maskin det!” Jojo, “tjoff…tjoff…tjoff”

Men som sagt, en annan dag, fast jag vill påpeka att det borde vara varje människa förunnat att vara med på hökörning och sitta och dricka kaffe och äta mina goda mackor under en svettig, välbehövlig rast. Det är få förunnat idag, men så speciellt härligt!

“Kaos bor granne med Gud”, hjälp mig, vem har myntat detta uttryck? Jag vill gärna tacka vederbörande, då orden klingar så tröstande i mitt huvud idag!

Hur som helst, jag bakar bullar, (hastbullar bara) gör ordning baugetter en masse, kokar kaffe, diskar, tvättar potatis, och borde också fixa till rummen som gästerna i natt ska sova i… det får nog vänta till kvällen, när jag suttit klart i traktorn, fått dottern i säng och längtar som mest efter att dimpa ner med rumpan i soffan…

“Kaos bor granne med Gud”… Ska jag vinka till Gud från er med?

Skickade äldste sonen för att hämta lillasyster på dagis, vid 15-tiden, dom är inte hemma än! Jag anar en supertrött dotter och det bådar inte gott för kvällen då jag ska på homeparty för underkläder. Fast, jag ska inte bli länge eftersom maken måste hämta höbalar från dagens pressning.

I morgon ska jag:

1. Lämna dotter på dagis.
2. Träna
3. Handla
4. Fixa fikat för hökörningen.
5. Fixa lunchmaten och middagsmaten.
6. (här är klockan cirka 13.00) köra höpressen på någon av alla åkrarna till cirka klockan 16.30
7. Hämta barnet och rymma från hökörningen, kanske för dagen, eller så bara för stunden.
8. Bjuda hela hölaget på middag.
9. Lägga barn, och tack och lov får jag stanna hemma sen, medan resten av hökörarna lastar av balarna på loftet borta hos svärmor, omodernt, tungt, dammigt.

Så kommer dagarna se ut nu i en vecka, förutom att dottern är hemma i helgen och vi måste improvisera lite. Kanske gillar hon fortfarande att åka med mig i traktorn, kanske ledsnar hon och då måste ju jag också kliva ur. Svärmor orkar inte ta hand om henne.
Egentligen skulle Tittilila få sommarlov nu, från och med fredag, men så kanske det inte blir, får besked i morgon om hon får vara på dagis några dagar i början av veckan. Många år sen vi var så sena med skörden.

Nu måste jag nog ringa och efterlysa ungarna!

Mellansonen är hemma, ni vet, han som ska förvandla mig till farmor. Jag snor genast datorn och meddelar er att Australien är skjutet på framtiden, i morse mumlades något om medelhavet dock, flykt hörde jag också.

Nu kör vi hö så det dammar och rinner svett. Det är 41 grader på uteplatsen, det fläktar tack och lov lite, och egentligen är det väl inte mera än 27 grader varmt…….stööööööööön, så “könt” som Tittilila skulle uttrycka det, (hon har lite problem med sj-ljuden )

Mellansonen är således hemma några dagar för att tjäna lite pengar innan han och fästmön drar till Öland på cykelsemester. Äldste sonen jobbar nätterna och jag sitter och väntar på att han ska vakna så jag kan dra igång städningen på övervåningen… men så kom ju datorn hem och sol och städning i all ära, jag har saknat internet. Måste väl boka tid hos någon psykolog eller så om jag inte får klottra av mig här på bloggen Bloggen har en terapeutisk roll, så är det verkligen!

Natten mot fredagen ramlar första gänget släkt in, sex personer… jag tänkte städa som en dåre, men insåg att det ska bli så soligt och fint väder så de kommer vara halvblinda varje gång de kommer inomhus och inte se ett skit av hur stökigt det är! Smart va? Därför städar jag bara med måtta, för städa, det kan man banne mig ägna sig åt när inte solen skiner!

Saknar er! Njut nu av sommaren!

Det är kärvt, livet på landet, just nu. Torkvädret för höskörden lyser med sin frånvaro. Sol och regn skiftar så snabbt så det är svårt att ens hinna ut mellan varven. Jobbigt är det, av många anledningar, men främst är det så att på åkrarna ligger nu en stor höskörd som är livsviktig för vinterfodringen av djuren. Trist är det för att det är faktiskt roligt att köra hö med hela familjen och lite annat folk, nu kommer möjligen äldste sonen kunna vara med men troligen jobbar han. Mellansonen har lagt in en semesterresa med fästmön från och med nästa söndag och i det tänkte han att “då är ju höskörden över”, för det brukar den vara, men icke så i år då…

Det är i alla fall varmare idag, och som sagt, solen strålar mellan regnskurarna. Jag har inte hunnit ut, lagt tarot för en distanskund, diskat och lagat mat, och faktiskt sov Tittilila till nio i morse och jag lyckades somna om säkert tio gånger efter fem. Börjar nog bli lite gammal för varje morgon vaknar jag i svinottan och funderar på att kliva upp och gå ut. Men jag hejdar mig, för jag vet att dagarna blir så intensiva ändå och trött blir jag om jag inte somnar om.

Snart ramlar släkten in på besök, natten mot fredagen kommer första gänget, måndag kommer en kusin till, tisdag åker första sällskapet, onsdag veckan därpå åker kusinen som kommer själv och lördag därefter kommer ytterligare en kusin med släktingar, (alla är inte mina släktingar dock). Fullt hus från den 25 juni till den 15 juli, men jag har lovat att inte ta hand om dem! De är ju här främst för att se Gotland och inte för att hälsa på mig, (eller, det är nog ensamme kusinen, han har pratat om det i många år, och äntligen fått ändan ur vagnen nu). Vi kommer också ha så mycket med jordbruket då, så sängplatser och utlånande av toa och spis, det är vad pensionat Märtagreta kan erbjuda.

Tittilila går på dagis en vecka till, vi tog en vecka efter midsommar också ifall vi inte skulle hunnit riktigt klart med höet… Ja, ni fattar, som det ser ut nu kommer Tittilila i alla fall få tillbringa många dagar i traktorn med mig i stekande sol. Man kan inte planera något men vi försökte i alla fall och allt löser sig säkert. Hon kan säkert få vara hos farmor lite kortare stunder, men farmor är ju ingen ungdom så hon orkar inte med en snart fyraåring hur gärna hon än vill.

Veckan som kommer innebär mycket jobb och mycket hemarbete, såsom städning och allmän upprustning av hemmet så det går ta emot ytterligare fem själar. Träffade en av son nummer etts kompisar på festen i fredags och han trodde inte jag hade något jobb! Ja jäklar, han trodde jag “bara var hemma”… undrar vad han tror att “bara vara hemma” innebär. Jag älskar mitt jobb, för “bara vara hemma” är tusen gånger stressigare, tyngre och jobbigare. Jag klassas säkert som lyxhustru då jag kan styra mitt jobb precis som jag vill, jag kan lägga in tid för träning, jag har aldrig jobb när barn ska hämtas och lämnas och så vidare. Undrar vad folk tror egentligen? Fast… vem orkar bry sig. Det får räcka med att jag vet hur många timmar jag lägger ner i veckan på mitt mediala arbete och det varierar naturligtvis. Men hur mycket jag än jobbar så är timmarna av arbete “bara hemma” dubbelt så många. Nog är det lyx, att kunna styra sin egen tid, men det finns faktiskt en uppoffring i det också. Jag kan inte utöka mitt arbete, för då får vi inte ihop det med barnet här hemma. Och bortprioriterar jag min träning skulle jag inte orka något. Jaja, idag är jag “bara hemma” och jobbar distans, lagar mat och tvättar, snart ska jag också städa, men det har jag hjälp med nu när sonen med fästmö är hemma. Jag kommer sakna dem när de åker.

Sitter och skriver detta inlägg på min skitdator som jag inte längre kan koppla upp mig på internet med. Skriver i Wordpad, lägger över det på USB-minne och lånar sonens dator och för över det till bloggen. I morgon åker sonen härifrån och återkommer i mitten av juli! Jag kanske får lägga ner bloggen helt, eller så händer nåt oväntat och jag sitter med dator snart igen, vem vet! Nu ska jag skifta paj i ugnen, det är löpande band principen idag. (Eh, när är det inte det?) Maken är hemma på sen lunch och han, precis som övriga i familjen, är seg och tråkig idag. NÄR kommer sommaren? På riktigt! Sommar ska vara varm, torr och solig!

Ps, maken meddelade just att vi ska flytta, till Australien! Ja, jag hör väl av mig när vi kommit tillrätta i det nya landet då

Det blir ett kort inlägg på sonens dator, men jag vill tala om att festen igår blev långt mycket större och roligare än jag hade trott. Karaoke och dans på en höskulle, ja, perfekt. JAG sjön till och med några låter och jag var i princip nykter också. Drack lite vin till maten, men sen fick det räcka.
Tittilila ville dansa hela natten sa hon och det var inte långt ifrån hon lyckades och dansar Tittilila dansar jag!

Maten var perfekt, (var och en hade med sig sitt) sällskapet var varierat, man kunde med andra ord välja vem man ville umgås med. Men som sagt, jag dansade, till 00.30 med Tittilila, sen fick vi åka epa-traktor med granntösen hem. Dit åkte vi traktor och vagn.

En helafton som dessutom inte kostade krafterna till idag då jag tränat på gymmet och diskat en hel radda disk efter gårdagen. Ungdomarna har nästan haft kapplöpning till resterna då de är omåttligt tokiga i mina röror och såser. Både son ett och två med respektive flickor var med på festen, många var i deras ålder på festen. Jag trodde att jag, som vanligt, skulle vara äldst, men det var några äldre med också, eller, ja, några 50+.

Nu ska jag mysa med en jättetrött gumma, igår var hon på ett strålande humör hela kvällen till sista minuten, när all trötthet tog över. Partajat så länge har hon aldrig gjort, tur det inte är så ofta!

Ha en fortsatt trevlig helg. Det ser dystert ut på datorfronten, vet inte när en ny införskaffas… suck och pust, vad konstigt det känns att inte ha en dator!

Paaarty!

Ja, i morgon är det alltså midsommar och jag vill absolut ut på fest, jo, det ska bli roligt, grilla lite, dricka lite vin och framför allt ser jag fram emot att slänga käft med valda delar av morgondagens sällskap. (Jag väljer dom i morgon Vilka jag slänger käft med alltså, en av ungtupparna i granngården är självskriven, vi kan inte träffas utan att ge varandra en kärleksfull (han skulle inte hålla med om den beskrivningen, men han är ung och lite rädd för den här tanten, det är allt) gliringar. Han är i mina egna söners ålder och vore det inte för att han hade en alldeles utmärkt mamma redan skulle jag nog adoptera honom, för han påminner redan så mycket om mina egna barn).

Sen finns det en annan del av mig som lika gärna skulle sitta och slappa och äta jordgubbar i soffan och slötitta, och framför allt gnälla, på tevens midsommarutbud.

I natt (i nättras, som man säger om föregående natt på Gotland) klockan ett hade jag kunnat parta loss. Då hade jag suttit tre timmar på en personalfest med hippietema och lagt tarot för deltagarna. Det var så roligt, helt otroligt härliga människor från en statlig myndighet minsann. Det är väl läge att påpeka att häxan betalades av deltagarna själva och inte av staten. För några år sen dök ett antal insändare upp om kommuns fester för omsorgspersonalen, där jag också jobbade. Även då betalade varje “spåkund” ur egen plånbok, men det iddes inte insändarskribenten bry sig om och kolla och kommunen anklagades för att lägga dyra skattepengar på en “spådam från Rute”.

Faktum är att jag ofta bjuds in till företags fester eller planeringsdagar, så ligger jag där, som en “trevlig programpunkt” men aldrig under alla mina häxår har jag fått betalt av företaget, jag har alltid legat som privatutgift av enskild kund. Inga konstigheter alls…

Men, det här blev en onödigt lång parentes, partyt igår gav ordentlig partylust som jag verkligen hoppas kan plockas fram i morgon för just nu är jag bara blöt, (det ösregnar och jag har nyss lastat stolar och bord som just nu forslas med traktor genom socknen till morgondagens festknutpunkt), trött, (jobbade från 8.30 igår morse till 01.00 i natt, healing, tarot x 20 gånger) och bara tanken på att röra ihop en massa goda röror och såser nu känns vanskligt. Jag kan nog förväxla jordgubbarna med matjesillen och det gäller att tänka på hur jag blandar nu då son nummer tvås gravida fästmö inte gillar allt som vi gillar. Det blir lite dubbelt i olika utförande för hennes skull.

Hörni, jag ska bli farmor!!! När jag ser min lilla “svärdotter” stråla som hon faktiskt gör blir det så tydligt inom mig! Jag har nog inte riktigt fattat…

För övrigt är datorn trasig, tårna börjar nästan bete sig normalt igen och går i klassiskt blågult till färgen, höften och låret gör jätteont efter den långa arbetsdagen igår, (varför får jag så ont av att sitta på min rumpa?) och ljumsken, ja, det känns knappt längre. Kanske orkar man parta loss lite ändå… glad midsommar och håll tummarna att jag inte blir datorlös någon längre tid för jag gillar verkligen inte att sitta vid sonens dator!

Mycket gnäll har det varit sista tiden på Märtagretas livsblogg, men förvisso en och annan promenad i hagarna bland kalvar och kor också.
Men nu, nu skiner solen, vinden är svag, 18 grader varmt. Inte så pjåkigt, det får “duge” som man säger på Gotland.
Snart ska jag åka och leka taxi och personal shopper åt svärmor, men hörrni, håll i er, först ska jag lägga mig en halvtimme och VILA!!! (Va sa du nu då Ninnibeth???)

Natten har varit rent bedrövlig, halv ett vaknade dottern och behövde på toaletten sen fick hon sova hos mig. Korkat av mig för detta innebar, just i natt, att jag fick sova i fotänden och sängen ser ut som den är på drift ut ur själva stommen. Pappa bör ha vaknat med en liten prinsessfot i munnen.

Bakom rullgardinerna anade jag solen när sonen rullade in på gården halv sju, han jobbade till två i natt men har tydligen stannat kvar någonstans. Eftersom vår bil drar hälften mot vad hans gör så lånar han vår bil på nätterna. Det innebär visserligen att han måste åka hem innan morgonen och dagis. Jag vill nämligen inte köra hans bil, en volvo automat. Egentligen av princip, jag har en bil, den ska vara tillgänglig när jag vill ha den, men nattarbetet i stan kan han ju låna bilen till, men inte annars.

Jag har druckit frukost, en low-carb-protein dryck. Sånt tar jag bara till när jag ska iväg och träna på morgonen. Det blir bråttom hem efteråt till riktig mat. Idag skulle jag ha varit i stan och jobbat men jag bokade om det då svärmor ska till doktorn, maken pressa ensilage. Pratade med min träningskompis Annika igår, att det är självklart för mig att hjälpa till när maken gör illa sig, har extra mycket jobb som vid hökörning och så vidare. Det tråkiga är att det inte är självklart för honom att göra det samma. Men visst, jag borde slå näven i bordet, gå i strejk och så, men när det gäller att gå i strejk, inte vill jag bli som honom. Om han behöver hjälp vill jag fortsätta göra det för mig självklara, hjälpa till.

Igår kom han faktiskt in och diskade upp efter lagårn, det hör inte till vanligheterna, men visst hör det väl till självklarheterna? Ska jag säga “tack för att du diskade?” när han gör det? Jag tycker inte det, för det är självklart. Lika självklart som att man gör annat hemma i ens väg, (städar av toaletten och handfatet när man “stökat till”, bäddar sin säng och så vidare). Om han däremot kommer och tar sysslor som tvätt, städning, matlagning, ja, då skulle jag känna att det är berättigat att tacka, för det är saker som är självklara att jag gör eftersom han jobbar på gården jämt. Men det gör ju jag också, jobbar med hans jobb alltså, när han behöver hjälp. Han ber aldrig mig ta lagårn för att han har ont eller gjort illa sig. Det behöver han inte, jag säger att jag självklart tar lagårn när hans fot är rund och blåsvullen.

Nu ska vi åka på dagis, och eventuellt åker jag raka vägen till gymmet men jag vet inte, lite för lite nattsömn är förödande för kroppen.

När jag och sonen lämnade gymmet idag hörde jag om detta på radions nyheter.

“Vilken idioti, skulle abortregister minska aborter och oönskade graviditeter?” sa jag.

Hela mitt liv har jag funderat över abort och varit helt övertygad om att jag aldrig skulle kunna göra en, är så ännu, med viss reservation. Idag har jag genomgått en cavaterm, och därmed i det närmaste stoppat möjligheten att bli gravid igen men OM, om jag skulle bli gravid igen, ja, då skulle jag tänka på abort. Om jag skulle genomföra den är något jag inte egentligen kan spekulera i utan att ha varit i den situationen.

Däremot är jag inte på något sätt kritisk mot kvinnor/par som väljer abort. Klart att jag tycker att det är fel när man gör abort för att man fått veta att fostret har fel kön. Riktigt fel, men nu pratar jag om andra orsaker till abort, ekonomiska, känslomässiga, “jag är inte redo, vi har inget fast förhållande” och så vidare.
Men att införa register, hålla koll på dem som aborterar sina foster, nej, det är rättsvidrigt! Man vill göra det för att bland annat för att kolla om det är en klassfråga och ja, det tror jag det är, men jag är inte så säker på att sanningen är den herr Milton förväntar sig.

Efter dagens arbete tog jag tag i jättedisken som blev liggande igår när jag åkte till akuten. Sen drog jag till gymmet! Jo, jag förstår, ni tycker det är knäppt att gnälla över värk och ändå åka på gymmet! Men jag är ju van vid att ha ont, och av erfarenhet försvinner alltid det onda om jag tränar. Och gör det inte det så tränar jag någon annan kroppsdel.
Nu testade jag rodd, crosstrainern, och sen tränade jag axlar och mage idag, plus lite ben. Det gjorde inte ett dugg ont och jag tycker jag har mindre ont nu än innan jag åkte till gymmet!

Köttbullarna står i ugnen, gud vilken tid det tar att rulla 2 kilo köttfärssmet! Det gjorde jag i förrgår också, men jag hoppas dessa köttbullar blev lite snällare kryddade så att min sons gravida flickvän kan äta dem. Hon älskar mina köttbullar men är lite kryddkänslig nu när hon är gravid. Konstigt, jag har varit tokig i kryddor alla graviditeter, men vi är ju olika.
Här skiner solen, jag ska ut och klippa gräs en stund. Det tar två timmar så jag hinner inte klart men det är alltid en början.

Jag har ont, riktigt, riktigt ont precis vid blygdbenet. Det är som om jag skulle ha nåt som trycker där inne.

“Det kan vara ett ljumskbråck, men det är väldigt ovanligt hos kvinnor, men det troligare är att du fått en muskelbristning” Sen drog han, bände och vände på mig. Jag har inte ont i nån muskel känns det som, jag är lika rörlig eller orörlig som vanligt.

I natt har jag sovit gott, inte haft ont alls, när jag kliver upp gör det inte heller ont, förrän efter en kvart sisådär. Nu gör det lika ont som igår.

Eftersom jag nu är kvinna, (om än lite manhaftig enligt maken, bara för att jag har mera muskler än han har) så är det väl sannolikt inte bråck, men ont i ljumsken har jag. Jag borde ju också vara lite stel och orörlig om muskeln fått sig en smäll?

Hur som helst så kan jag meddela att solen är här! Dock vill jag inte kalla värmen för sommarvärme och den lilla 3 s/m vindstrykan som de pratade om på lokalradion, som inte lämpade sig för segling idag ter sig som de kraftigaste 3 sekundmetrarana jag varit med om i alla fall för det blåser rejält!

Vet ni, jag har god lust att gå ut i lagårn och kasta skit! Det var då det hände i fredags, det där i ljumsken. Jag tog alldeles för tunga lass på grepen eftersom jag var omåttligt irriterad. Det är skönt att ta i när man är arg, men kanske inte helt smart…?

När humöret är så där pinnigt som det är upptäcker jag plötsligt att jag sitter och blir förbannad på nöjesnyheterna i kvällstidningarna och innan jag ens hinner reagera har jag kommenterat Expressens “stora” nyhet att David Helenius skickade kärlekshälsning till sambon Renee Nyberg. För hon satt ju faktiskt där i publiken, det var med andra ord ingen hälsning i mina ögon.

“Men so what Märtagreta? vem bryr sig? Tidningarna kryllar ju av pseudonyheter!”

Som vanligt har jag ju alldeles rätt, jag är ledsen, hann inte hejda mig och jag skyller på vädret, hormoner, (säkert några som rullar runt just nu) och utmattning. Klart Expressen får tycka att det var en tryckvärd nyhet utan att jag ska hetsa upp mig!

Nu ska jag kanske baka nåt? Eller äta känns det som, eller … nä, städa borde jag men det lär jag inte bli gulligare till sinnes av!

Jag har förstått av statusinskriptionerna hos mina vänner på syd- och västkusten på Facebook, att det är där som solen gjort sitt sällsynta besök idag. Den här sommaren är löjlig ju! När det är 16-17 grader tycker man det är varmt och allt som avviker från blåst och regn är sommarväder man vill ha! Herregud! Nu brukar man ligga på stranden, höet brukar bärgas för fullt och vi brukar diskutera som mest huruvida vi hinner fira midsommar eller inte!
OM vi får toksol, torkväder av bästa slaget i fyra dagar nu, då kör vi hö hela midsommarhelgen. Det lär inte hända, för solen ska visst titta förbi ön på onsdag och vi vågar inte hoppas någonting. Just nu ser det ut som hela höskörden blir inplastad, om nu inte vädret stabiliserar sig ordentligt.

Veckan efter midsommar kommer mina första sommarbesökare och sen har jag huset fullt fram till den 15 juli. Att inte ha fått solboostat och sommartankat innan dess känns som en olycklig kombination, med tanke på hur frustrerande jobbigt året 2009 hittills har varit. Lagat mat åt svärmor nästan hela första halvåret, men nu har jag inte gjort det på en vecka och jag har inte hört nåt så jag antar att allt är i sin ordning.
Sen har vi drullputten till Make som skadat sig flera gånger bara sista månaden så jag fått kasta skit i lagårn till allt annat gårdsarbete. Min ork måste räcka till mina kunder också, något inte min man verkar fatta alls!

Sen har jag mina principer, jag vill hinna med träningen, för utan den orkar jag inte alls. Allt tar dock tid, tid som verkar bli mer och mer bristvara här på farmen.

Nä, nu ska jag ut och tvätta, dra in ved, sen är det dags att laga mat. Grattis till er som ser solen idag, jag hoppas den kommer hit också, mycket, mycket snart!